Landsbygden - beskrivning

Mjölby kommuns landsbygd uppvisar en stor variation mellan de mer glesbebyggda skogsbygderna i sydost och fullåkerbygden i norr. Knappt hälften av marken, framför allt koncentrerat till de norra delarna av kommunen, består av jordbruksmark, medan resterande områden i huvudsak består av skogsmark. Det bor ungefär 5400 personer, eller ca. 20% av kommunens befolkning, på landsbygden samtidigt som den utgör mer än 95% av kommunens areal. Befolkningen på landsbygden fördelas på följande sätt:

Mantorps omland: ca. 1500 personer
Mjölbys omland: ca. 1050 personer
Normlösas omland: ca. 550 personer
Skänninges omland: ca. 950 personer
Väderstads omland: ca. 750 personer
Västra Hargs omland: ca. 550 personer

Det finns ungefär 1400 personer som har sin arbetsplats på landsbygden i Mjölby kommun, vilket motsvarar ca. 10% av arbetstillfällena i kommunen. Samtidigt bor knappt 3100 personer, motsvarande drygt 20%, av den yrkesarbetande befolkningen bor på landsbygden. Såväl näringslivet som de boende på landsbygden är starkt beroende av pendling. Hela 75% av de yrkesverksamma som bor på landet pendlar ut från sin del av landsbygden, varav hälften inom kommunen och hälften till en annan del av länet. Ungefär 45% av arbetskraften på landsbygden kommer inpendlande. Även här är det ungefär lika många som pendlar inom kommunen som från länet i övrigt. Nettoutpendlingen motsvarar ca. 1500 personer.

Kommunen är positiv till att landsbygden är levande och att nya bostäder byggs och nya företag etableras på landsbygden och i de mindre orterna. Jord- och skogsbruk är viktiga sektorer i kommunens näringsliv, särskilt för att bibehålla en levande landsbygd. I framtiden kan besöksnäringen få en stärkt betydelse för att skapa arbetsplatser på landsbygden.

Landsbygden har i hög grad påverkats av samhällets strukturomvandling. I takt med att de areella näringarna sysselsätter allt färre har befolkningen tagit arbete i städerna och tätorterna. Ett kännetecken för landsbygdens bebyggelse är kontinuitet och långsam förändringstakt. Kompletteringar av bebyggelsen har oftast tillkommit med enstaka hus åt gången. Huvudinriktningen bör vara att tillkommande bebyggelse på landsbygden inte ska vara mer omfattande än att man normalt sett kan handlägga den med förhandsbesked och inte behöva använda detaljplan. Detta dels för att göra det lättare att bygga på landsbygden, dels för att slå vakt om den långsammare utvecklingstakt som kännetecknar landsbygden i förhållande till tätorterna.

Boende på landet kännetecknas av bl.a. dels en relativ gleshet mellan bostäderna och ofta väl tilltagna tomter, dels avsaknad av en strikt geometrisk kvartersstruktur. Eftersom detta kan anses vara grundläggande kvaliteter är det viktigt att bibehålla en gleshet i bebyggelsen. Med allmänna tendenser i samhället att planera städer och tätorter tätare kan det bli starkare efterfrågan på att tillhandahålla möjligheten till ett rymligare boende/nybyggande tillgodoses på andra håll. Samtidigt måste kommunen beakta att de flesta som bor på landsbygden arbetar i tätorterna och att boende på landsbygden därmed leder till ett större behov av bilresor, vilket påverkar klimatet och miljön negativt. Då kan ett tätortsnära landsbygdsboende med möjlighet till stora bostäder på rymliga tomter vara lämpliga alternativ. Även landsbygdsboende i anslutning till de viktigaste kollektivtrafiklinjerna kan förbättra möjligheterna till ett hållbart vardagsresande.

Bevarande av jordbruksmark och de areella näringarnas betydelse för en levande landsbygd

Jordbruksmark som naturresurs som behöver bevaras har blivit en viktigare fråga under senare år. Inte minst har det skett en skärpning i domstolarna kring förutsättningarna för exploatering av jordbruksändamål för bebyggelseändamål. Enligt miljöbalken, 2 kap. 4§ får jordbruksmark endast bebyggas om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och det inte finns andra möjligheter att göra detta. I ett antal domstolsbeslut har tydliggjorts att även mark som lagts i träda inte får tas i anspråk för enstaka bostadsbyggnader. Det är uppenbart av den nya rättspraxisen att byggande av enskilda bostäder på landsbygden inte är ett sådant väsentligt samhällsintresse som miljöbalken anger. Byggande av enstaka bostadshus på jordbruksmark bör därför normalt inte tillåtas. Som jordbruksmark räknas all mark som är registrerad av jordbruksmark, d.v.s. även trädor och betesmarker.

Även enstaka nya bostadshus eller nya mindre grupper av bostadshus kan försvåra olika typer av näringsverksamheter (inte minst djurhållning) etablering av vindkraftverk, master och övrig infrastruktur. Detta dels genom de hänsyn som måste tas till de boende, dels genom inverkan från dragningar av nya vägar, ledningar m.m. Det blir då kommunens skyldighet att i rimlig omfattning säkerställa att t.ex. de befintliga verksamheterna skyddas från försvårande etableringar. Detta är inte minst viktigt om man vill slå vakt om en verkligt levande landsbygd.

Samtidigt är det viktigt för jordbruksnäringen att kunna rekrytera och bibehålla arbetskraft. I vissa jordbruksföretag är det viktigt med säsongsanställd personal och det kan då finnas behov av att bygga bostäder för denna i anslutning till brukningscentrum. För att underlätta generationsväxlingar eller samarbete inom familjejordbruk kan det också finnas behov av nya bostäder vid brukningscentrum. Kommunen gör bedömningen att den typen av bostäder som behövs för att underlätta jordbruksföretagandet kan anses vara ett sådant väsentligt samhällsintresse som kan motivera nya bostäder även på jordbruksmark. För att säkerställa att de verkligen byggs för detta ändamål är det viktigt att de lokaliseras vid brukningscentrum om de byggs på jordbruksmark. De bör också placeras så att de påverkar verksamheten i så liten grad som möjligt. För bostäder som ska underlätta generationsväxling inom lantbruken kommer det inträffa en ny flyttrörelse när föräldragenerationen inte kan bo kvar. I värsta fall kan jordbruksverksamheten upplevas som en störning av de nyinflyttade om den aktuella bostaden ligger i anslutning till brukningscentrum. För att förebygga den typen av problem kan bostäder som byggs för att lösa generationsväxlingar även accepteras på jordbruksmark längre bort från brukningscentrum accepteras om det saknas alternativ på annan typ av mark.

Natur- och kulturmiljövärden

En viktig del av boendekvaliteterna på landsbygden är de natur- och kulturlandskap som finns. Därför är det viktigt att dessa kan bevaras. Kommunens inriktning bör därför vara att inte tillåta nya enstaka byggnader inom områden som finns med i kommunens naturvårdsprogram eller omfattas av det generella biotopskyddet. Istället är kommunen positiv till åtgärder som vidtas för att utveckla naturvärdena i jordbrukslandskapet.

En viktig del i upplevelsen av att bo på landet är en kontinuitet i bebyggelsemiljöerna. Det är därför viktigt att nytillkommande bebyggelse placeras och utformas så att de smälter in i de kulturmiljöer som finns. Detta är särskilt viktigt i kyrkbyarna och andra byar med höga kulturmiljövärden. Vid ny bebyggelse i områden med höga kulturmiljövärden bör kommunen ställa krav på bebyggelsens utformning redan i förhandsbeskedet och sedan följa upp det i bygglov. I de viktigaste kulturmiljöerna bör ny bebyggelse prövas i detaljplan.

En god boendemiljö

På landet förväntar man sig att bostadsmiljön ska vara lugn och rofylld. Därför är det särskilt angeläget att nya bostäder lokaliseras på platser som inte är bullerstörda.

Den tillåtna hastigheten på de allmänna vägarna är i normalfallet 70 km/h utanför tättbebyggt område. För att upprätthålla en god framkomlighet på vägnätet är det angeläget att kunna bibehålla denna hastighetsbegränsning. En aspekt för att upprätthålla en god trafiksäkerhet är att minimera antalet anslutningar till det allmänna vägnätet då varje korsningspunkt innebär en ökad risk. Därför finns det anledning att i möjligaste mån samordna utfarter från ny bebyggelse med befintlig bebyggelse. För att minska behovet för barn och unga att färdas längs med eller korsa de allmänna vägarna när man ska till kompisar eller skola bör befintliga bostadsgrupper hellre kompletteras längs anslutande mindre vägar än längs de allmänna vägarna.

Bebyggelsegrupperna på landsbygden bör inte bli så stora eller byggas ut på ett sådant sätt att utblickarna mot och möjligheterna att ta sig ut i det omgivande landskapet försvåras för boende.

Landsbygdsutveckling i strandnära lägen

Kommunen bedömer att det är mer relevant att i översiktsplanen ange allmängiltiga riktlinjer och kriterier för var bebyggelse i strandnära lägen kan vara viktig för att skapa landsbygdsutveckling i kommunen än att peka ut specifika strandområden. Anledningen är att det är svårt för kommunen att på förhand förutsäga var t.ex. en turistföretagare bedömer att kommersiellt lämpligaste läge för en anläggning är. Samtidigt är kommunen relativt fattig på sjöar och vattendrag, vilket gör det rimligt att ange vissa delområden som aktuella för denna typ av lokaliseringsprövning.

För att skapa verklig landsbygdsutveckling är det framför allt angeläget att öka antalet arbetsplatser på landsbygden. Turism och besöksnäring är viktiga framtidsnäringar och kan bidra till landsbygdsutveckling. För att dessa företag ska kunna vara konkurrenskraftiga kan det finnas behov av att utnyttja strandnära lägen, det kan handla om både logibyggnader och brygganläggningar.

För att säkerställa en bra utveckling på landsbygden i kommunen är det viktigt med tillgång till grundläggande service. Kommunen bedömer att landsbygdsskolorna har en viktig sådan funktion och att det är angeläget att kunna slå vakt om dessa för framtiden. Det kräver ett tillräckligt elevunderlag för att vara möjligt. Därför är ny bostadsbebyggelse på landsbygden särskilt viktig i upptagningsområdena för Normlösa och Västra Hargs skolor.

De utpekade områdena som kommunen anser kan prövas för nya bostäder enligt bestämmelserna om landsbygdsutveckling i strandnära lägen (LIS) avser strandzoner 50-100 m från stränderna kring sjöar och vattendrag i de nämnda skolupptagningsområdena. Områden som omfattas av höga naturvärden enligt kommunens naturvårdsplan respektive omfattas av riksintresseanspråk för det rörliga friluftslivet har undantagits liksom områden som inte ligger i anslutning till befintlig bebyggelse. I de fall jordbruksmark aktualiseras för bostäder kan en prövning med hänvisning till regelverket om landsbygdsutveckling endast ske om ansökan avser en mindre husgrupp, inte enskilda bostäder. Totalt bedöms högst ett tiotal bostäder i respektive skolupptagningsområde vara rimligt att pröva inom ramen för dessa LIS-områden.

Teknisk försörjning/infrastruktur

Vatten och avlopp

Enligt lagen om allmänna vattentjänster ska kommunen ordna med allmänt vatten och avlopp om det behövs för skyddet av människors hälsa eller miljön i ett större sammanhang, vilket normalt sett bedöms kunna inträffa för bebyggelsegrupper från 20-30 bostäder och uppåt. Enligt kommunens VA-plan (VA= vatten och avlopp) är inriktningen att så långt möjligt begränsa det kommunala åtagandet för att bygga ut det allmänna nätet på landsbygden. Därför bör bebyggelseutvecklingen inte leda till att fler bebyggelsegrupper behöver anslutas än idag. Nya bostäder bör därför normalt sett inte heller tillåtas i de VA-områden som redovisats i kommunens VA-plan.

I områden som påverkats av eller bedöms riskera att påverkas av vattenbrist i samband med värmeböljor, bör frågan om en säker vattentillgång utredas i samband med prövningen av den nya bebyggelsen. Frågan om säker tillgång på dricksvatten av god kvalitet behöver även utredas i de norra delarna av kommunen där berggrunden består av tungmetallhaltig alunskiffer.

Utbyggnad av data/telenätet

I framtiden kommer möjligheten att ha en anslutning till fibernätverk vara ännu viktigare för arbets- och privatlivet. Med en ökad digitalisering i samhället, bra IT-infrastruktur och större inslag av distansarbete kommer distansoberoendet öka för både företag och anställda. Även tillgången till service kommer i viss utsträckning att bli mer distansoberoende. Tillgång till en utbyggd IT-infrastruktur på landsbygden kommer därför sannolikt fungera som en drivkraft för en mer levande landsbygd i framtiden.

I Mjölby kommun finns ett väl utbyggt fibernät för datakommunikation genom ett flerårigt samarbete med bl.a. Utsikt Bredband AB och i byalagsprojektet. Utbyggnaden av fiber väntas vara färdig under 2022 på så sätt att alla bostadsfastighetsägare i kommunen då har fått möjlighet att ansluta sin bostad till fibernätverket. Detta gör att landsbygden på så sätt är framtidssäkrad och att det finns goda förutsättningar för en mer levande landsbygd.

För att bibehålla hög IT-tillgänglighet på landsbygden bör nya bostäder på landsbygden i huvudsak lokaliseras längs den utbyggda IT-infrastrukturen. Vid utbyggnad av mindre grupper av bostäder kommer det sannolikt vara möjligt att utvidga fibernätverken.

Även utbyggnaden av ökad kapacitet i mobilnätverken är angelägen att kunna tillgodose. Kommunen har en generellt positiv inställning till etableringen av kompletterande master där så krävs för att stärka kapaciteten och redundansen. Dock ska sedvanlig lämplighetsprövning avseende t.ex. kultur- och naturvärden göras.

Planering för höghastighetsjärnväg

I stora delar av kommunen finns idag sedan tidigare ett utredningsområde för höghastighetsjärnväg som förut klassats som riksintresse av Trafikverket. Kommunen förutsätter att Trafikverket återupptar sitt utredningsarbete för att snäva av möjliga spårsträckningar under 2020-talet. Under förutsättning att planeringsinriktningen även fortsättningsvis är en höghastighetsjärnväg utan koppling till befintliga stambanor i Mjölby kommun, är kommunens inriktning att i samverkan med Trafikverket och angränsande kommuner hitta en sträckning som innebär så liten negativ påverkan som möjligt genom kommunen.

Kollektivtrafik

Den linjelagda landsbygdstrafiken i kommunen är idag begränsad och består från 2024 av fyra linjer: Mjölby-Ödeshög som trafikerar vägen via Hogstad och Väderstad, Mjölby-Boxholm via väg 32, Skänninge-Vadstena samt Vadstena-Linköping via Öjebro och Gottlösa. För att underlätta pendling med kollektivtrafik är det viktigt att se till hela resan från hemmet till målpunkten och att man kan vilja kombinera bil eller cykel med buss, särskilt på längre sträckor. För att möjliggöra ett byte mellan cykel och buss är det viktigt att det vid busshållplatserna finns cykelställ som är möjliga att låsa fast cyklarnas ramar i samt att det på strategiska platser finns omstigningshållplatser med möjlighet att parkera bilen. Kommunen förordar att omstigningshållplatser anordnas i Hogstad och Väderstad. På sikt kan motsvarande vara aktuella även i Öjebro och Gottlösa, särskilt om trafiken på linjen Vadstena-Linköping skulle komma att utvecklas i framtiden.

Områden med plankrav

Kommunen förordar att ny bebyggelse på landsbygden tillkommer i anslutning till befintliga bostäder, men om husgrupperna blir stora kan det också följa ökade anspråk på olika faciliteter samtidigt som samordningsbehoven mellan fastigheterna ökar och lagstiftningen kräver olika former av gemensamma anläggningar. I större husgrupper kan t.ex. möjligheterna att enskilt lösa vatten och avlopp bli mindre samtidigt som barn och andra oskyddade trafikanter i större utsträckning kommer att behöva utnyttja huvudvägen kan bli så stort att frågan om trafiksäkerhetsåtgärder blir aktuell. Enligt plan- och bygglagen bör ny bebyggelse prövas i detaljplan för husgrupper som omfattar 10-20 hus eller fler. Eftersom kommunen i möjligaste mån vill undvika plankrav på landsbygden bör kommunen vara restriktiv mot en fortsatt utbyggnad av husgrupper som gör att de utvecklas till en mer tätortslik miljö. Med husgrupp avses här bostäder eller verksamheter som är placerade mindre än 100 m från varandra. Flera grupper som ligger högst ca. 100 m från varandra kan också ses som en samlad grupp.

I orter med mer än 20 bostäder eller där det idag finns kända problem att hantera vatten och avlopp bör lokalisering av ny bebyggelsen normalt föregås av detaljplan eller områdesbestämmelser.