Till innehållet
Fontän i vattenmiljö kring bro

KOMMUN & POLITIK

Naturvårdsprogram 2001

Antagen av kommunfullmäktige 12 juni 2001. Ansvarig nämnd: miljönämnden.

Förord

Naturen i Mjölby kommun är mycket rik och omväxlande, med både skogsbygd, övergångsbygd och slättbygd. I skogsbygden i söder breder vidsträckta skogar ut sig, avbrutna av magra myrmarker och blommande hagar. Övergångsbygden domineras av väldiga grusavlagringar, bildade av landisens härjningar, och är till stor del av riksintresse. Här finns de mycket intressanta och sällsynta kalkkärren
och kalktorrängarna, som Mjölby kommun känner ett speciellt ansvar för. I väster hittar vi Tåkern, Nordeuropas förnämsta fågelsjö.

Mjölbys variationsrika landskap resulterar i en rikedom av skyddsvärda biotoper och hotade arter, ett arv att vara stolt över! Tyvärr är hoten mot denna biologiska mångfald många och vi har ett stort ansvar att förvalta detta naturarv, ett ansvar som innebär såväl bevarande som skötsel och restaurering av naturområden.

Detta är första gången som Mjölby kommun utarbetar ett naturvårdsprogram och under arbetets gång har ett stort engagemang för naturvårdsfrågor väckts. Kunskapen om Mjölbys natur har vuxit vilket har lett till allt större förståelse för dess värden. Bland annat har kommunen avsatt mark för utvidgning av Åsabackarnas naturreservat och arbetat aktivt med restaurering av kalkkärr och kalktorrängar. Naturvårdsprogrammet kommer även i fortsättningen att vara en viktig utgångspunkt för naturvårdsarbetet i kommunen.

I Naturvårdsprogrammets objektdel beskrivs alla idag kända områden med höga naturvärden. Mycket finns dock säkert kvar att upptäcka, så välkomna ut och utforska vår natur! Programdelen innehåller ett ambitiöst åtgärdsprogram som ska styra och inspirera den kommunala naturvården i framtiden. Då resurser nu har avsatts för en kommunekolog, som ska ha det övergripande ansvaret för naturvården i kommunen, har naturvården tagit ett stort steg framåt.

Det är vår förhoppning att Naturvårdsprogrammet ska användas som kunskapsbas och inspirationskälla för såväl föreningar, den intresserade allmänheten, markägare och företag som för de kommunala förvaltningarna. Kunskapen om naturen och dess värden är första steget mot ett bevarande av den biologiska mångfalden och en långsiktigt hållbar utveckling.

Tack

Som medfinansiär har Östgötastiftelsen - Natur och Fritid medverkat. Östgötastiftelsen - Natur och Fritid arbetar för att stödja och initiera reella insatser som ger östgötarna möjlighet till värdefulla naturupplevelser, bevara naturvärden, värna om rik natur, skydda hotade arter och slå vakt om biologisk mångfald genom att anslå medel till projekt inom natur- och kulturvård.

1 Inledning

Naturvårdens huvudmål är att bevara den biologiska mångfalden. Denna mångfald har naturligtvis ett egenvärde, men är också en förutsättning för människans fortsatta existens på jorden. Detta eftersom naturen är en väsentlig del av människans livsmiljö och naturresurserna nödvändiga för människans försörjning. I arbetet för en hållbar utveckling, där miljön skyddas och naturresurserna nyttjas uthålligt, är ökad insikt i naturvårdsfrågorna en förutsättning. Detta är ett ansvar vi har gentemot kommande generationer.

Som en följd av senare års ändrade miljöpolitik och lagstiftning har det skett en decentralisering och sektorsintegrering av naturvårdsarbetet, främst till kommunerna. Naturvård är idag ett delat ansvar mellan stat och kommun.

En viktig uppgift för naturvården är naturvårdsplanering, det vill säga insamlande av kunskap om naturen och systematisk redovisning av vilka områden som är av särskilt värde. Denna naturvårdsplanering redovisas, som här, i ett naturvårdsprogram.

1.1 Motiv

Följande konkreta motiv finns för att ta fram detta naturvårdsprogram:

  • Ikraftträdandet av en ny miljöbalk 1999 innebär betydelsefulla förändringar i lagstiftningen. Stat och kommun har nu ett gemensamt ansvar för viktiga delar av områdesskyddet, till exempel kan kommunerna utan föregående delegation bilda naturreservat.
  • Miljö- och naturvårdsaspekterna har förstärkts i plan- och bygglagen och den fysiska planeringen har blivit ett allt viktigare instrument för miljöarbetet.
  • Ett ökat antal internationella åtaganden ställer krav på kommunalt engagemang i naturvården. Exempelvis ingår bevarande av biologisk mångfald som en viktig del i Agenda 21-arbetet.
  • Kommunens nuvarande ”Naturvårdsinventering” från 1973 och länsstyrelsens naturvårdsplan ”Natur- och kulturmiljöer i Östergötland”, är båda inaktuella. Mängder av kunskap om kommunens natur har tillkommit efterhand, men förblir svårtillgänglig då den inte finns samlad.
  • Det saknas nästan helt politiskt fastlagda mål och ambitioner för kommunens
    naturvårdsarbete.

1.2 Uppdraget

Östgötastiftelsen – natur och fritid erbjöd 1995 länets kommuner medfinansiering vid upprättande av nya naturvårdsplaner. Då kommunstyrelsen 6 mars 1996 beslutade att anta erbjudandet, var det upprinnelsen till att man på miljökontoret påbörjade arbetet med ett nytt Naturvårdsprogram i mars 1997.

1.3 Arbetets uppläggning

Arbetet har i huvudsak bestått av följande moment:

  • sammanställning av befintligt material
  • inventering och kontroll av objekt i fält (sommaren 1997 och 1998)
  • beskrivning och klassning av objekt
  • arbete med och förankring av programdel

Naturvårdsprogrammet består av två delar, en programdel och en objektdel. I programdelen finns bland annat beskrivning av befintliga förhållanden och förutsättningar samt mål och ett konkret åtgärdsprogram för naturvården i Mjölby kommun. Objektdelen innehåller beskrivningar av speciellt värdefulla naturområden, som också presenteras på tillhörande karta.

Arbetet med objektdelen har utförts av Sigrid Gustafsson, projektanställd biolog på miljökontoret. Programdelen har skrivits av Bert Borgström, Lars Nilsson och Sigrid Gustafsson. Under arbetets gång har länsstyrelsen medverkat som rådgivare och diskussionspartner. Till projektet har också knutits en arbetsgrupp och en referensgrupp.

Arbetsgruppen har bestått av:
Bo Johansson miljöchef
Bert Borgström miljökontoret
Lars Nilsson miljökontoret
Sigrid Gustafsson miljökontoret
Bertil Humble byggnadskontoret
Lars Fridh tekniska kontoret

Referensgruppen har bestått av:
Jörgen Oskarsson kommunalråd (s)
Ann-Marie Sjöö oppositionsråd (m)
Göran Hugo kommunstyrelsen (s)
Jan-Olof Dahlström miljönämndens ordförande (s)
Henry Jansson kommunchef

Under perioden 15 februari – 15 april 2001 ställdes Naturvårdsprogrammet tillsammans med Översiktsplanen ut i Stadshuset och kommunens bibliotek samt skickades på remiss till myndigheter, kommunala nämnder, politiska partier, större markägare, företag, grannkommuner, föreningar m.fl. Remissen resulterade i synpunkter som redovisas i sammanfattning i bilaga 1. 12 juni 2001 beslutade
kommunfullmäktige att anta Naturvårdsprogrammet (bilaga 2).

1.4 Programmets status, syfte och det fortsatta arbetet

Naturvårdsprogrammet utgör en samlad redovisning av naturvårdens intressen och ska vara kommunens långsiktiga policydokument vad gäller bevarandet av de naturvärden som finns inom kommunen. Vid bedömningar rörande mark- och vattenanvändning är Naturvårdsprogrammet ett beslutsunderlag bland andra och avvägningar mellan naturvårdsintressen och andra intressen kan behöva göras.

Naturvårdsprogrammets huvudsyften:

  • Att vara ett aktuellt, samlat kunskapsunderlag över kommunens naturvärden som kan ligga till grund för den fysiska planeringen
  • Att ligga till grund för ställningstaganden i natur- och miljövårdsfrågor samt lokaliserings- och exploateringsfrågor
  • Att lägga fast mål för kommunens naturvårdsambitioner och ett uppföljningsbart åtgärdsprogram för kommunens fortsatta naturvårdsarbete

Därutöver finns flera viktiga användningsområden. Naturvårdsprogrammet kan utgöra underlag för:

  • information till allmänheten om intressant och värdefull natur i kommunen
  • beslut om skydd med stöd av miljöbalken
  • styrning av insatser för bevarande och vård av värdefulla miljöer
  • miljökonsekvensbeskrivningar
  • verksamhetsplanering och budgetarbete
  • information och råd till markägare och brukare
  • studier och verksamhet inom skola och barnomsorg
  • utveckling av den naturbaserade turistnäringen
  • räddningstjänstens arbete, exempelvis vid olyckor och sanering

Naturvårdsprogrammet ska inte ses som något slutligt dokument. Trots ett ambitiöst arbete saknas ännu mycket kunskap om kommunens natur! Därför bör programmet omarbetas med jämna mellanrum när ny kunskap föreligger eller värderingar ändras. En GIS-baserad naturdatabas är ett önskvärt alternativ till en
tryckt rapport.

Åtgärdsprogrammet ska utvärderas och revideras varje mandatperiod och ligga till grund för årliga uppföljningar och verksamhetsplanering. I dessa sammanhang och i budgetarbetet måste avvägningar mellan naturvårdsambitioner och ekonomi göras. För att leva upp till Naturvårdsprogrammets ambitioner krävs att personella och ekonomiska resurser ställs till förfogande.

1.5 Definition och avgränsning

Begreppet naturvård innebär bevarande av naturvärden. Dessa kan vara till exempel geologiska, biologiska, landskapsbildsmässiga värden eller värden för friluftslivet. Bevarandet kan ske genom skydd, hänsynstagande, skötsel och restaurering. Naturvård ingår i det betydligt vidare begreppet miljövård.

Kulturmiljöer ingår inte i Naturvårdsprogrammet, annat än om de ligger inom ett beskrivet naturområde, då de kan omnämnas. Beträffande friluftsliv omfattar programmet värdefull närnatur, det vill säga välfrekventerade tätortsnära naturområden. Anläggningar och liknande för fritidsändamål tas inte med.

Naturvårdsprogrammet omfattar hela Mjölby kommun, alltså även privat mark. Objektdelen, där de värdefulla naturområdena beskrivs, tar endast ställning till områdets naturvärde och innebär inte några begränsningar i markägarens rättigheter.

2 Biologisk mångfald

2.1 Vad är biologisk mångfald?

Begreppet biologisk mångfald innefattar all variation av liv på jorden. Variationen kan finnas på många olika nivåer. Variationen mellan arter är ofta lätt att se och det är oftast den man menar när man talar om biologisk mångfald. Inom vissa organismgrupper finns en stor mångfald av arter, medan andra grupper har ett mindre antal arter. Insekter är den grupp av organismer som har den största biologiska mångfalden på artnivå.

I Sverige finns ca 25 000 arter insekter, men bara 475 ryggradsdjur (fiskar, fåglar, däggdjur, grod- och kräldjur). Artrikedom används ofta som ett sätt att jämföra områden av en likartad naturtyp. En slåtteräng med 50 kärlväxtarter är till exempel värdefullare, har större mångfald, än en gödslad hage med 10 kärlväxtarter.

Det finns också genetisk variation inom en art. Exempelvis kan vissa individer av en art leva i ett kallt klimat, medan andra individer av samma art inte kan det. Det är bland annat den genetiska variationen som möjliggör att arter kan anpassa sig till olika miljöer. Den är också på lång sikt en grund för evolutionen och uppkomsten av nya arter. Ofta är kunskapen om den genetiska variationen inom arter bristfällig. Utgångspunkten blir då att variationen ökar om arten finns i flera olika naturtyper och över ett större geografiskt område.

Ofta talar man om biologisk mångfald på ekosystemnivå. En hög biologisk mångfald på ekosystemnivå betyder att det finns många olika naturtyper, med sina speciella artsammansättningar. Däremot är det inte meningsfullt att jämföra artrikedom mellan olika naturtyper, vissa är i grunden artfattiga medan andra har
möjlighet att hysa många arter.

Den biologiska mångfalden förändras ständigt av naturliga orsaker. Bevarandet av biologisk mångfald är inte detsamma som att frysa dagens sammansättning hos landskapet och dess växt- och djursamhällen, utan att tillåta en rörlighet och fortsatta förändringar där människans aktiviteter medverkar. Men dessa
förändringar får inte leda till förluster av biologisk mångfald. Det är viktigt att ha säkerhetsmarginaler när det gäller mångfalden.

Det innebär att vi måste ha kvar tillräckligt stora bestånd och utbredningsområden så att organismerna garanteras överlevnad, spridningsmöjligheter eller förutsättningar för anpassning till nya situationer som kan orsakas av luftföroreningar, klimatförändringar och andra oförutsedda skeenden.

2.2 Internationell konvention

Vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992 undertecknades en konvention om biologisk mångfald av 153 stater. Ytterligare 14 stater har senare undertecknat eller anslutit sig till konventionen, vilket gör den till en av de mest vittomfattande internationella överenskommelserna någonsin.

Konventionens innehåll kan sammanfattas i följande fem punkter:

  • Biologisk mångfald ska bevaras och utnyttjas på ett långsiktigt och uthålligt sätt.
  • Rättvis fördelning av resurser som kommer från nyttjande av biologisk mångfald.
  • Biologisk mångfald har ett ekonomiskt värde, vare sig den utnyttjas kommersiellt eller ej.
  • Teknik för bevarande och uthålligt utnyttjande måste förmedlas mellan länder.
  • Varje land som undertecknat konventionen ska ta fram nationella aktionsplaner för bevarande och hållbart utnyttjande av biologisk mångfald.

2.3 Nationellt arbete

Regeringen presenterade 1993 en proposition, Strategi för biologisk mångfald, som senare antogs av riksdagen. Strategin innehåller övergripande principer för bevarande av biologisk mångfald och hållbart nyttjande av biologiska resurser. Där sägs att miljömålen ska ges samma vikt och betydelse som ekonomiska överväganden i syfte att bygga mänsklig verksamhet på ekologisk grund. En helhetssyn ska tillämpas vad gäller åtgärder för att upprätthålla ekologiska processer och säkra arters långsiktiga överlevnad.

En bärande princip i strategin ärinsikten att upprätthållandet av den biologiska mångfalden är en förutsättning för ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga. Man pekar också på att det behövs
betydande insatser för att åstadkomma en naturvårdsanpassning av jordbruket, skogsbruket, fisket och rennäringen och för att minska de negativa effekterna av föroreningar och exploatering av mark och vatten. Samtidigt understryks nödvändigheten av en fortsatt ökning av arealen skyddad mark.

Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag utarbetat en aktionsplan som föreslår en rad mål och åtgärder som syftar till att bevara biologisk mångfald. Ansatsen är bred och planen omfattar många olika områden; skydd och vård av särskilt värdefulla områden, begränsning av föroreningar, särskilda insatser på art och populationsnivå, kunskapsuppbyggnad och forskning, miljöövervakning och styrmedel.

På regeringens uppdrag har också sektorsvisa aktionsplaner tagits fram av Boverket (fysisk planering, byggd miljö och infrastruktur), Fiskeriverket (fiske och vattenbruk), Jordbruksverket (jordbruk, trädgårdsnäring och rennäring) och Skogsstyrelsen (skogsbruk).

2.4 Varför bevara den biologiska mångfalden?

Följande skäl brukar anges till att den biologiska mångfalden ska bevaras:

Naturen blir annars instabil, kedjeeffekter (ekologiska skäl)
Den biologiska mångfalden har ett grundläggande värde genom att den i stor utsträckning är en förutsättning för livsuppehållande processer och ekosystemens funktion. Alla de miljontals arter som existerar idag bidrar till att bevara de miljöförhållanden som både vi och de själva är beroende av. Även om dessa förhållanden skulle kunna upprätthållas av färre arter vet vi inte var gränsen går för hur långt flora och fauna kan utarmas utan att vi riskerar ogynnsamma, kanske livshotande miljöförändringar.

Vi har dessutom bristfälliga kunskaper om vilka arter som har viktiga ekologiska funktioner och vars försvinnande kan medföra störningar i centrala ekologiska processer eller att livsvillkoren för flera andra
arter påverkas. Den biologiska mångfalden är sålunda en viktig förutsättning för att ekosystemen ska fungera och ge den avkastning som vi människor är beroende av. Bevarandet av den biologiska mångfalden är ytterst en förutsättning för såväl människans som andra livsformers överlevnad.

Många arter bär på nyttigheter för människan (praktiska skäl)
Människan nyttjar biologiska resurser på olika sätt, exempelvis som mat. Vi hämtar även råvaror i form av gener eller ämnen från växt- och djurriket till olika industriella ändamål, till exempel inom medicinen. Dessa ekonomiska sektorer representerar idag mycket stora värden. Vi vet inte idag vilka arter eller gener som i framtiden kan komma att visa sig användbara. För varje förlorad art försvinner för alltid en chans att få hjälp av naturens variationsrikedom och en tänkbar resurs.

Upplevelser, kulturvärden (estetiska och emotionella skäl)
Tillgång till en varierad natur är ett grundbehov hos människan. Den biologiska mångfaldens estetiska värden är inte bara en fråga om exotiska skönhetsvärden utan fyller mer djupliggande behov och funktioner. I många fall ger de estetiska värdena också förutsättningar för ekonomiska sektorer som turism och friluftsliv.

Vi har inte rätt att utrota arter (etiska eller moraliska skäl)
Många av oss skulle känna det som en skam om arter som har en naturlig hemortsrätt i vårt land försvann från Sverige på grund av människans aktiviteter. Det skulle innebära att vi misslyckats med att föra vidare till våra efterkommande något som vi själva övertagit.

2.5 Hotbild

5-10 procent av Sveriges vilda växt- och djurarter är hotade i den bemärkelsen att deras långsiktiga överlevnad i landet inte kan anses vara säkrad. Tidigare utgjordes hotet främst av överexploatering i form av fångst och jakt eller konkurrens och predation från införda arter. Den biologiska mångfalden idag hotas främst av en samhällsutveckling som medför alltför snabba, storskaliga och omfattande miljöförändringar. Djurens och växternas livsmiljöer försvinner, förstörs eller fragmenteras.

Biologisk anpassning till nya livsförutsättningar är en långsam process. Få arter "hinner" genom naturligt urval anpassas så att artens fortbestånd förs vidare i den nya livsmiljön. Miljögifter och föroreningar av olika slag kan i framtiden bli ett växande hot över hela världen om ingenting görs. Modern markanvändning inom jord- och skogsbruk står idag för de största förlusterna av arter.

Förlust av följande livsmiljöer utgör det största hotet mot biologisk mångfald i Mjölby kommun:

  • Äldre barrskogar av naturskogskaraktär
  • Lövskogar med inslag av riktigt gamla träd, speciellt ädellövskog
  • Hagmarker och andra miljöer med gamla ekar
  • Olika typer av sumpskogar, exempelvis alkärr
  • Äldre odlingslandskap med åkerholmar och ängar som hävdas och som ej påverkats av handelsgödsel eller bekämpningsmedel
  • Stäppängar
  • Våtmarker i skogs- och odlingslandskapet, speciellt extremrikkärren
  • Gamla lövträd i anslutning till vägar och bebyggelse, exempelvis alléer, parker, kyrkogårdar och vårdträd

2.6 Hotade arter

2.6.1 Orsaker till att arter försvinner

Den vanligaste orsaken till att arter minskar eller försvinner är att deras livsmiljöer störs eller förändras. Detta beror framförallt på moderna markanvändningsmetoder men också på försurning och övergödning.
Förändringarna kan leda till att livsmiljöerna helt enkelt försvinner eller till att endast fragment finns kvar av tidigare stora utbredningsområden.

Alla störningar är inte av ondo för en art eller en livsmiljö. Naturliga störningar, som exempelvis skogsbränder och stormar, kan skapa variationsrika miljöer där det finns livsrum för en mängd olika växt- och djursamhällen. Mänskliga aktiviteter kan också bidra till den biologiska mångfalden. Hävd i form av slåtter eller bete är exempel på störningar som pågått under en lång tidsperiod och som bland annat gynnat konkurrenssvaga arter.

Slutavverkning, dikning och brist på död ved är några faktorer som hotar ett stort antal arter i skogen. I odlingslandskapet är det igenplantering av öppen mark, gödsling och upphörd hävd som minskar mångfalden. Kontakt och utbyte mellan olika grupper av samma art är viktig för artens överlevnad. Isolering av arter leder till utarmning och så småningom till utdöende. Konsekvenserna av en arts minskning kan dock slå olika hårt på mångfalden. Detta beror på hur betydelsefull den är för andra arter. Andra allvarliga hot mot växters och djurs överlevnad är miljögifter och den ständiga påverkan från luftföroreningar som de utsätts för.

2.6.2 Hotkategorier

De arter som på något vis bedöms vara hotade i Sverige delas upp i fem olika grupper, hotkategorier. Listor över hotade arter, så kallade rödlistor, upprättas av ArtDatabanken vid Sveriges Lantbruksuniversitet och omfattar kärlväxter, mossor, lavar, svampar, kransalger, ryggradsdjur och ryggradslösa djur. Listorna
ändras kontinuerligt allt eftersom kunskapen om arternas förekomst ökar. För arterna beskrivs också hotbilden och de åtgärder som behövs för att hoten ska kunna minskas.

Följande hotkategorier gäller 1999, men kommer att ändras under 2000.

0. Försvunna: Arter som inte längre fortplantar/förökar sig i frihet i landet
1. Akut hotade: Arter som löper stor risk att försvinna inom en nära framtid
2. Sårbara: Arter vars överlevnad inte är säkerställd på sikt
3. Sällsynta: Arter som inte är akut hotade, men ändå befinner sig i riskzonen
4. Hänsynskrävande: Arter som kräver särskild hänsyn för sin fortsatta överlevnad

2.6.3 Rödlistade arter i Mjölby kommun

Kunskapen om hotade eller rödlistade arter i Mjölby kommun är begränsad. De grupper som vi vet mest om är kärlväxter och fåglar, även om det finns betydligt fler rödlistade arter inom andra organismgrupper. I länsstyrelsens rapport Hotade kärlväxter i Östergötland 1997 redovisas 170 arter som hotade i länet. För 117 av arterna finns idag kunskap om utbredning och aktuell förekomst. Av dessa återfinns 28 arter i Mjölby kommun. Bland fåglarna finns 30 rödlistade arter i kommunen.

Kärlväxter

  1. Akut hotade 4 arter (13 i länet)
  2. Sårbara 8 arter (33 i länet)
  3. Sällsynta 2 arter (23 i länet)
  4. Hänsynskrävande 14 arter (48 i länet)

Fåglar

  1. Akut hotade 0 arter
  2. Sårbara 5 arter (14 i Sverige) årta, havsörn, vaktel, småfläckig sumphöna, berguv
  3. Sällsynta 2 arter (13 i Sverige) trastsångare, pungmes
  4. Hänsynskrävande 23 arter (51 i Sverige) gråhakedopping, svarthakedopping, rördrom, sångsvan, bivråk, brun kärrhök, duvhök, fiskgjuse, tornfalk, tjäder, rapphöna, trana, mindre strandpipare, brushane, storspov, skogsduva, kungsfiskare, spillkråka, mindre hackspett, backsvala, skäggmes, nötkråka, stenknäck

3 Naturen i Mjölby kommun

3.1 Naturgeografiska regioner

Mjölby kommun omfattar en areal av 550 km2, fördelad på 19 socknar av varierande storlek. I kommunen ingår de naturgeografiska regionerna Slätten och Södra skogsbygden. Mellan dessa regioner finns ett område som brukar benämnas Övergångsbygden.

Slätten sträcker sig från kommunens norra gräns söderut. Speciellt området mellan Skänninge och Väderstad och åt nordväst utgörs av utpräglat slättlandskap. Slätten underlagras av olika graniter i sydsydost och sandsten, skiffrar och i någon mån kalksten i nordnordväst. Morän samt leriga och sandiga jordar dominerar med en ofta stor jordmäktighet. Inom området mellan Tåkern, Väderstad, Hogstad
och Bjälbo förekommer i stor utsträckning moränlera som utgör kommunens bördigaste åkermark. Den mellansvenska israndzonens (se kapitel 3.4) ryggar, åsar och deltan av isälvsmaterial sträcker sig genom slättområdet.

Mellan Slätten och Södra Skogsbygden sträcker sig Övergångsbygden, karaktäriserad av ett småkuperat och omväxlande landskap med rikt inslag av ängs- och hagmarker. Det senare är en följd av att människan etablerade sig här mycket tidigt, vilket en mängd förhistoriska lämningar visar. Typisk övergångsbygd kan man se längs E4 mellan Väderstad och Mjölby, där den geologiskt präglas av den mellansvenska israndzonen.

Södra skogsbygden är en nordlig utlöpare av Sydsvenska höglandet. Berggrunden består av granit och de vanligaste jordarterna är morän och torvjordar. Topografin bestäms huvudsakligen av ett system av sprickdalar och merparten av kommunens sjöar återfinns i detta område. Bygden domineras av barrskog. I dess sydligaste del finns kommunens högsta partier, cirka 180 meter över havet.

3.2 Klimat

Ur klimatsynpunkt avviker inte Mjölby kommun i högre grad från länsgenomsnittet, vilket i sin tur är tämligen representativt för sydöstra Sverige. Medeltemperaturen för januari och juli ligger omkring –3 respektive +16 grader. Inom kommunen avtar temperaturen mot söder. Årsnederbörden är tämligen låg, i större delen av kommunen lägre än 500 mm. Endast längst i söder överstiger den 550 millimeter, vilket är medelnederbörd för länet. Antalet soltimmar är jämförbart med Linköpingstrakten, det vill säga cirka 2000 per år.

Vegetationsperioden, det vill säga antalet dygn under året med en medeltemperatur över +3 grader, omfattar 200-210 dygn. Frostdygnens antal varierar mellan 120 och 130 och antalet dygn med snötäcke mellan 80 och 90.

Ett områdes klimat beror inte enbart på dess geografiska läge. Lokalklimatet betingas också i hög grad av lokala topografiska förhållanden, närheten till sjöar och vattendrag samt av vegetationen.

3.3 Berggrunden

Söder om en linje från Tåkerns sydvästra hörn, över Appuna, Ullevi och Normlösa, består berggrunden av kristallina urbergarter, huvudsakligen olika graniter. I trakten kring Herrberga samt söder om Hargsjön finns områden med basiska djupbergarter. Vid Åsarp i sydvästra delen av kommunen förekommer diabas. Övriga urbergarter spelar en underordnad roll.

Norr om ovan nämnda linje täcks urbergsytan av pålagrade sedimentära bergarter som är betydligt yngre, så kallade kambrosilurbergarter. Här har markytan sänkts ner i samband med en förkastningsrörelse ungefär längs Motala ström och därmed har de sedimentära bergarterna undgått att nötas ner av landisen, vilket skett för övrigt. Närmast ovanpå urberget består lagren av kambrisk sandsten som utgör berggrundsytan vid till exempel Appuna, Järstad och Normlösa. Längre mot norr, vid Bjälbo, Skänninge och Vallerstad täcks sandstenen av kambrisk alunskiffer som i sin tur, allra längst i norr, överlagras av ordovicisk kalksten.

Inom urbergsområdet skapas omväxlingen i topografin huvudsakligen av ett system av spricklinjer längs vilka rubbningar i berggrunden inträffat. Utmed dessa spricksystem har vittringen och inlandsisarnas nötning varit särskilt effektiv så att markanta dalgångar bildats. De längsta och bäst utbildade av dessa är riktade i nordväst – sydost till nordnordväst – sydsydost. Som ett bra exempel kan nämnas dalgången från Eldslösa förbi sjön Aspen och vidare söderut längs gränsen mot Boxholms kommun (områdena Kullen och Långkärren i objektdelen).

Mellan sprickdalarna, som i allmänhet vidgas och flackas ut mot norr, är berggrundsytan relativt jämn och bildar mer eller mindre tydliga platåer. I nordligaste kanten av urbergsområdet är sänkorna helt dominerande och av platåerna återstår bara isolerade låga berghällar.

Inom urbergsområdets högre, södra del går berggrunden i stor utsträckning i dagen. Norrut blir de jordfyllda dalstråken alltmer dominerande, men ännu i områdets norra kant – Slättens södra del – finns svärmvis uppträdande berghällar, som till exempel nära Torpa i Normlösa.

Den sedimentära berggrundsytan är helt täckt av utjämnande lösa jordarter. Dock har den påverkat bildningen av vissa högre kullar i slättlandskapet. Exempelvis anses Skonbergahöjden (område Normlösa i objektdelen) och höjden vid Valltorp i Appuna socken innehålla kärnor av sedimentära bergarter.

3.4 Landisens avsmältning och jordarterna

Den senaste landisen började breda ut sig för ungefär 45 000 år sedan. Under sin rörelse, som i stort sett skedde söderut, plockade ismassan upp block, stenar och andra lösa avlagringar som sedan transporterades i isen. Isen bearbetade även berggrunden och åstadkom till exempel räfflor och rundhällar. De lösa avlagringarna kunde av isen transporteras miltals innan de åter avsattes under isen eller i samband med avsmältningen.

Efter att för cirka 20 000 år sedan ha haft sin största utbredning ned till norra Tyskland, började landisen dra sig tillbaka norrut. Under den fortsatta avsmältningen nådde isfronten kommunens område för cirka 11 000 år sedan. I söder berördes kommunen då av en smältvattensjö, Storsommen, som uppstått mellan iskanten och Sydsvenska höglandet. Isens reträtt fortsatte emellertid och Storsommen avtappades till det stadium i Östersjöns utveckling som kallas Baltiska issjön och som täckte alla de isfria områden i kommunen som nu ligger lägre än 130-140 meter över nuvarande havsnivå (högsta kustlinjen).

Isens tyngd pressade ner jordskorpan, men efter avsmältningen började landet åter sakta höja sig. Denna landhöjning, som fortfarande pågår, har haft stor betydelse i den komplicerade process som isavsmältningen innebar och som utformade topografin och de lösa jordarterna.

En klimatförsämring i detta avsmältningsskede fick till följd att landisens reträtt avstannade och isfronten låg praktiskt taget stilla under cirka 800 år. De bildningar som då uppstod innefattas i benämningen mellansvenska israndzonen som sträcker sig tvärs över kommunen i ungefär öst-västlig riktning.

Efter detta fortsatte isen att retirera norrut och när den nått några mil norr om kommunen avtappades Baltiska issjön. Vattenytan sänktes cirka 25 m och stora delar av kommunens område torrlades. Kustlinjen befann sig nu på nivån 95-105 meter över havet. Det nu uppkomna östersjöstadiet, Yoldiahavet, har avsatt strandlinjer på flera ställen, bland annat vid Mjölbyfältets norra kant mellan Örbacken och Olofstorp.
Yoldiahavet övergick så småningom i Ancylussjön vilket torde ha berört kommunens område i liten utsträckning liksom Östersjöbäckenets fortsatta utveckling.

Landisen upptog och bearbetade dels äldre jordlager, dels material som bröts loss från berggrunden. Materialet avsattes efterhand som en osorterad jordart – morän. Det finns olika typer av moränbildningar, till exempel ändmoräner och drumliner. I områden som legat under högsta kustlinjen har en stor del av moränens finare fraktioner sköljts bort av vågor och bränningar, så kallad svallning.

Isälvsavlagringar utgörs av jordarter som transporterats, sorterats och avsatts av smältvatten från landisen. De mest kända bildningarna är rullstensåsarna som bildats av ur isen utströmmande isälvar. En välutvecklad sådan ås är Stora Haddeboåsen i Västra Hargs socken. Material som fördes bort från
isälvsmynningen och som efterhand avsattes på havs- eller sjöbotten kallas glaciala finkorniga sediment och kännetecknas av en viss regelbunden skiktning. Även material från svallning kunde avsättas som sediment.

Den mellansvenska israndzonen manifesteras inom kommunen i huvudsak av följande fyra välutbildade randbildningar: Ljungstorpsområdet, Ljunaområdet, Mjölbyfältet samt Harberget. Se vidare i respektive objektbeskrivning.

Hotbild

I Mjölby kommun finns många geologiska formationer med sorterat material i form av grus och sand som varit attraktiva att exploatera. Alternativkällor i form av berg har dock alltmer tagit över marknaden. Trots detta finns fortfarande intresse för fortsatt exploatering av naturgrusområden, främst i husbehovstäkter.
För att bevara geologiskt värdefulla grusformationer är det nödvändigt att förhindra nya täkter av naturgrus. Förutom att vara en ändlig naturresurs är dessa formationer viktiga grundvattenområden och hyser också ofta en värdefull fauna och flora.

3.5 Sjöar och vattendrag

Inom Mjölby finns bara ett 20-tal sjöar och kommunen är därför jämförelsevis sjöfattig, vilket främst beror på den stora andelen utpräglad slättbygd. De få sjöarna i Slättbygden utgörs av Tåkern och de små sjöarna vid Älgsjö i Bjälbo socken. Dessa slättsjöar får, tillsammans med sjöarna kring Västra Harg, betecknas
som mer eller mindre näringsrika, eutrofa.

I Hargsjön, kommunens största ”egna” sjö, uppträder vissa år algblomning med åtföljande syrebrist. Några av sjöarna i Slättbygden är belägna i dödisgropar och är ett slags grundvattensjöar, då de saknar ytliga till- och utlopp. Den största av dem, Skogssjön, har ett relativt klart och näringsfattigt vatten och är kommunens förnämsta badsjö. Övriga sjöar, som återfinns i Södra skogsbygden, är mestadels små och i växlande utsträckning näringsfattiga, oligotrofa.

En sjös karaktär hänger i hög grad ihop med dess omgivning. Där omgivningen domineras av näringsrika lerjordar blir sjön också näringsrik. Mänskliga aktiviteter i form av till exempel avloppsutsläpp och näringsläckage från åkrar påskyndar eutrofieringen. Sjöar av denna typ har hög produktion och rik vattenvegetation, ofta dominerad av bladvass.

Andra karaktärsarter är kaveldun, gäddnate, gråvide, bunkestarr, svärdslilja, hästsvans, andmat och gul näckros. Fågellivet är ofta rikt, med Tåkern som främsta exempel. Vanliga arter är knölsvan, skäggdopping,
gräsand, sothöna och rörsångare. Kunskapen om fiskfaunan är begränsad men dominerande arter är gädda, mört, aborre och löja.

Sjöarna i Södra skogsbygden ligger i det näringsfattiga urbergsområdet och omges mestadels av skogs- och myrmark som genom tillförsel av humusämnen mer eller mindre brunfärgar vattnet. Växtligheten är vanligtvis mager med glesa bestånd av säv, sjöfräken, topplösa och ibland vattenklöver. Vidare kan vit näckros, notblomster, hårslinga, braxengräs och vissa arter av igelknopp förekomma.

I strandvegetationen återfinns ofta pors, blåtåtel och trådstarr. Denna sjötyp hyser endast ett fåtal fågelarter, somtill exempel fiskmås, knipa och drillsnäppa. De vanligaste fiskarterna är mört och aborre. Sjöar av denna typ är exempelvis Åsasjön och Skällerydssjön i Västra Hargs socken.

I senare tid har människan skapat en del mindre vattenmiljöer, till exempel bevattningsdammar och viltvatten, som blivit värdfulla naturmiljöer, särskilt i den på vattenmiljöer utarmade Slättbygden. Till exempel har i en bevattningsdamm vid Örbacken den i inlandet sällsynta borstnaten etablerat sig.

De rinnande vattnen i kommunen domineras av Svartån och dess två största biflöden Skenaån och Lillån. Svartån är en värdefull resurs för till exempel bevattning, kraftproduktion, rekreation och som recipient. Den har ett lugnt förlopp genom kommunen och flyter mestadels genom det öppna jordbrukslandskapet.
Stränderna kantas på många ställen av ridåer bestående av klibbal och viden, främst knäckepil.

Genom Mjölby stad och Öjebro är strandvegetationen frodigare. Vanliga kärlväxter är jättegröe, bladvass, gädd- och ålnate, gul näckros och svärdslilja. På flera ställen längs ån växer kalmus och vid Öjebro finns
kommunens enda förekomst av kasgräs, en art vars utbredning i landet är koncentrerad till Motala ströms vattensystem.

Söder om staden utbreder sig sanka mader på ömse sidor om ån. Mellan Mjölby stad och Sya har ån skurit ner i isälvsavlagringarna och åstadkommit vackra och väl synliga terrängformer. Vackra exempel på meandrande åsträckor uppvisar Skenaån tillsammans med sitt stösta biflöde Födekullabäcken mellan Skänninge och Svartån. Vid Födekullabäcken nära Ljungstorp har umbellaten bäckmärke en av sina två
växtlokaler i länet.

I och längs Svartån är fågellivet rikt. Andfåglar och kanadagås är vanliga och kungsfiskaren är årsviss. Då ån de flesta vintrar har isfria partier utgör den också en värdefull övervintringslokal för arter som strömstare och sångsvan. I den strandnära vegetationen kan man finna stenknäck, näktergal och flera arter sångare. Då Svartån är ett fiskevatten är fiskfaunan relativt känd. Vanliga arter är ål, braxen, färna, id och sarv. Även öring finns.

Kunskapen om det lägre djurlivet i kommunens sjöar och vattendrag är bristfällig. Dammsnäckor (Lymnaea) och dammusslor (Anodonta) förekommer i de flesta ej alltför näringsfattiga vattnen. Signalkräftan är allmän i Svartån. Vissa planktonundersökningar har gjorts i Hargsjön, Skogssjön, Svartån och Tåkern.

Hotbild

Övergödning innebär en förhöjd tillförsel av växtnäringsämnen, framförallt kväve och fosfor, till vatten. I Mjölby kommun har fosforn störst påverkan. Detta leder till att de naturliga förutsättningarna för ekosystemen rubbas och vattenmiljöerna förändras. Vissa arter gynnas på bekostnad av andra, ofta sker en kraftig tillväxt av alger och annan vegetation. Indirekt påverkas sedan djurlivet. När växterna dör
och bryts ned förbrukas syre, vilket kan medföra att syrebrist uppstår i områden med litet vattenutbyte.

Kommunen är ej drabbad av försurning då sjöarnas och markens motståndskraft eller buffringsförmåga är god. Någon sjökalkning har aldrig förekommit.

3.6 Skogslandskapet

Södra halvan av kommunen är till övervägande del skogbeklädd. Andelen öppen mark minskar successivt mot söder. Även i den del som naturgeografiskt hänförs till Slätten finns betydande skogspartier, till exempel norr och nordost om Mjölby stad, norr om Götevi samt nordnordväst om Skänninge. Cirka 38 procent av kommunens areal utgörs av skogsmark.

Nästan all skogsmark används i ett aktivt skogsbruk och har påverkats av människans nyttjande under lång tid. Merparten är därför kulturskogar som kan vara både ensartade och relativt artfattiga. Urskog i egentlig bemärkelse finns varken i kommunen eller annorstädes i södra Sverige. De skogsområden som fått stå orörda under relativt lång tid kallas i stället naturskog, det vill säga gammal, självsådd och olikåldrig skog. Orördheten medför att det finns gott om död ved i form av lågor, högstubbar och torrakor av olika grovlek och nedbrytningsgrad. Typiskt för naturskogar är också luckighet och förekomst av grova träd.

Lång skoglig kontinuitet, tillgång på död ved i olika nedbrytningsstadier och förekomst av grova träd bidrar till stor variation och hög artrikedom i naturskogarna. De har stor betydelse för det lägre djur- och växtlivet och här finns ofta en mångfald av lavar, mossor, svampar och insekter. De äldre och grova träden kan också vara boplatser för hålbyggande fåglar som hackspettar och ugglor liksom för rovfåglar som fiskgjuse och vråkar. Andelen naturskog är krympande inom kommunen liksom på de flesta andra håll.

3.6.1 Barrskog

Om man bortser från den med granskog igenplanterade åker- eller hagmarken är barrskogarna som regel inte ensartade utan består oftast av barrblandskog och/eller en blandning med lövträd, företrädesvis björk och asp.

Den vanligast förekommande typen av granskog är den sså kallade blåbärsgranskogen, där förutom blåbär även lingon ingår i risvegetationen. Andra vanliga kärlväxter är här skogskovall, vårfryle, skogsstjärna, kruståtel, ekorrbär och pyrola-arter. Ofta ser man linnéan breda ut sig över mossbelupna stenar. Mosstäcket domineras av kvast-, vägg- och husmossa. På mer näringsrik mark är den örtrika granskogen
eller lågörtsgranskogen inte ovanlig. Där tillkommer arter som vitsippa, harsyra och skogssallat samt ormbunkarna ekbräken och skogsbräken. I granskogen finner man ofta trattkantareller samt olika arter av taggsvampar, fingersvampar och spindelskivlingar.

Tallskogarna återfinns i första hand på de torra och magra markerna, till exempel på bergsryggar och i moränmark uppe på åsar. De är genomgående mer artfattiga och karaktärsväxter bland kärlväxterna är ljung, lingon, kråkbär och i vissa lägen mjölon. Kruståtel, tillsammans med bergven och fårsvingel, är vanliga gräs. I markskiktet dominerar kvastmossa och väggmossa tillsammans med olika renlavar och islandslav. På bättre, inte fullt så torra jordar tillkommer kärlväxter som ekorrbär, skogsviol, ängs- och skogskovall samt vårfryle.

På solöppna ytor växer här ofta örnbräken och i stenig och blockig terräng kan det högresta gräset
piprör bilda täta tuvor. En mycket mager typ av tallskog är hällmarkstallskogen som förekommer i bergsområden med kalt berg och mycket tunt jordtäcke. Tallarna står glest och är ofta knotiga och lågvuxna. Berghällarna täcks av mattor med renlavar och tuschlav. Kärlväxterna representeras i stort sett bara av ljung, lingon och kruståtel. Exempel på hällmarkstallskog finns på Murberget sydost om Mjölby stad. Några arter av vaxskivlingar och spindelskivlingar är vanliga svamparter i tallskog liksom smörsopp, rödbrun stensopp och tegelkremla.

Av de däggdjur man kan påträffa i de flesta typer av barrskog kan nämnas älg, rådjur, skogshare och ekorre. Även mården kan räknas hit, den har ökat kraftigt på senare tid. Typiska barrskogsfåglar är exempelvis kungsfågel, talltita, svartmes, tofsmes och ringduva. Andra arter är nötkråka och nötskrika samt duvhök och sparvhök.

Av ugglorna är pärlugglan och sparvugglan knutna till barrskog. Deras numerär varierar mycket år från år men de är sannolikt årsvissa i kommunen. I kommunens södra skogstrakter förekommer ännu tjädern fåtaligt. Den ställer stora krav på skogsmiljön för att trivas. Även järpen hör hemma i barrskogen, speciellt i
den lite fuktigare typen med inslag av björk och klibbal.

3.6.2 Lövskog

De rikaste lövskogstyperna är oftast blandskogar av sså kallade ädla lövträd, vanligen med inslag av hassel. De växer på mullrik mark och har inte sällan sitt ursprung i gamla tiders betes- och slåttermark som vuxit igen. Sådana skogar utgör som regel mycket artrika skogsmiljöer och har stor betydelse för växt- och djurlivet, inte minst för den lägre faunan och floran.

Utmärkande för de rikare lövskogarna är inslaget av alm och ask, men även lind, lönn och ek kan förekomma liksom trivialare lövträd som asp. Buskskiktet kan, förutom av hassel, bestå av skogstry, måbär, brakved och tibast. Arealerna är genomgående små och de bör närmast betecknas som lövlundar.

Kännetecknande är också den rika ört- och gräsfloran som är särskilt iögonenfallande under våren innan trädens kronor slutit sig. Då kan lövlundarna uppvisa en stor blomsterprakt med exempelvis lungört, blå- och vitsippa, smånunneört, vårlök och vätteros. Senare tillkommer mera skuggfördragande arter som ormbär, trolldruva, tandrot, vårärt, myska, sårläka och stinksyska. Vanliga gräs är hässlebrodd, lundelm och
lundgröe.

Lavfloran i lövskog är ofta mycket rik. Det rör sig mest om arter som växer på trädstammar. Även svampfloran är artrik och av de mykorrhizabildande arterna får följande betecknas som mer eller mindre allmänna: strävsopp, stensopp, björkvaxskivling, lömsk flugsvamp, grönkremla, gråriska, ekriska, stinksvamp, blek kantarell och svart trumpetsvamp. Av de vedlevande arterna kan nämnas cinnoberticka och zonticka på olika lövträd samt björkticka på björk och svavelticka på ek.

Rikare lövlundar återfinner man i områdena Helgeslätt - Borg i Västra Hargs socken samt i Ljunaområdet. Generellt sett är dock merparten av lövskogarna i kommunen av mera trivial typ.

Det minst fordrande av de ädla lövträden är eken, som därmed också är det mest utbredda. Den förekommer både i bestånd och som solitära träd. De riktigt gamla ekarna är oerhört värdefulla som habitat för en mängd arter av främst lavar, svampar och insekter.

Ett välutvecklat bestånd av gamla ekar finns vid Solberga öster om Mjölby stad, upptaget som ett av Natura 2000-områdena i Sverige. Där finns bland annat den rödlistade läderbaggen. I trakten av Spellinge i Västra Hargs socken växer ett flertal mycket gamla solitära ekar.

lövskogen förekommer flera av skogsmarkens däggdjur som rådjur, ekorre, grävling och mård. En rad fågelarter är mer eller mindre bundna till denna naturtyp, till exempel bofink, svarvit flugsnappare, lövsångare, trädgårdssångare, stjärtmes, blåmes, entita, gröngöling, skogsduva och bivråk. I rikare lövskog med välutvecklat buskskikt kan fågeltätheten vara mycket hög. Beträffande lövskogens lägre fauna är få undersökningar gjorda i kommunen men man vet att insektslivet ofta är rikt liksom landsnäckfaunan.

Hotbild

Det under lång tid tillämpade rationellt drivna skogsbruket har förändrat livsbetingelserna för ett stort antal arter genom kalavverkning, skyddsdikning och markberedning. Ekologiskt och biologiskt viktiga skogsbiotoper som naturskogskärnor, lövträdsbestånd och sumpskogar minskar i areal.

Även den pågående utglesningen av biologiskt värdefulla biotoper är ett hot mot den biologiska mångfalden. De artrika biotoperna kommer att ligga allt längre från varandra i en homogen grundmassa av rationellt skötta kulturskogar där många arter inte kan leva. De alltmer isolerade värdekärnorna hotar att bli för små och för få för att hysa livskraftiga bestånd av hotade och hänsynskrävande djur och växter.

Utglesningen försämrar arternas möjligheter att sprida sig varvid en genetisk utarmning hotar. Orörda markytor och gamla träd som lämnats kvar efter avverkning, högstubbar, hålträd och kontinuerlig tillgång på död ved i form av lågor är exempel på viktiga förutsättningar för biologisk mångfald och långsiktigt
hållbara skogsekosystem.

Naturvärdena och den biologiska mångfalden är inte alltid knutna till orörda biotoper i fri utveckling. Det finns arter som gynnas av vissa åtgärder i form av avverkningar med mera som bland annat leder till variation i ljusförhållanden och luckighet. Även om skogsbruket har ökat sina miljöambitioner under senare år är den biologiska mångfalden i skogen fortsatt hotad.

3.7 Våtmarkerna

Våtmarker är ett samlingsnamn för fuktiga områden på olika slags mark, till exempel myrar, sumpskogar, fuktängar, fukthedar och mader. Våtmarkerna varierar mycket vad gäller öppenhet, fuktighet, näringsförhållanden och sammansättning av arter. De utgör livsmiljöer för ett stort antal djur och växter.

Myrar är icke skogtäckta våtmarker och indelas vanligtvis i mossar och kärr. Mossar får sitt vatten endast från nederbörden medan kärr också får vatten från omgivande mark. De allra flesta myrar har dock karaktären av myrkomplex och består av både mossar och kärr samt övergångar mellan dessa.

Mossarna i Mjölby kommun är så kallade tallrismossar som är den vanligaste mosstypen i länet. Den
är, som framgår av namnet, bevuxen med tall och ett risskikt bestående av skvattram, ljung, kråkbär och rosling. Andra vanliga kärlväxter är hjortron, dystarr, tuvull och sileshår. Bottenskiktet består av vitmossor. Svampfloran är fattig men vecknavling kan man hitta liksom några av tallens mykorrhizasvampar som lakritsriska och storkremla.

I övergången mellan mossen och fastmarken finns ofta ett blötare kärrparti som kallas lagg. Här kan floran bli rikare med arter som vattenklöver, kärrsilja, kärrviol, stjärnstarr och kanske missne. Nordost om Hyppinge i Östra Tollstad socken finns en liten välutvecklad mosse (se objekt Södralund i objektbeskrivningen) och vid Lötegölen i Västra Hargs socken ett fint exempel på tallrismosse med göl.

Kärr kan uppdelas i fattigkärr och rikkärr utgående från markens innehåll av kalk och andra baskatjoner, vilket påverkar artsammansättning och artrikedom. Kärrzoner, ofta översvämningsmark av varierande storlek, vid bäckar, åar ochsjöar kallas strandkärr eller mader.

Beroende på tillgången på vatten och näringsämnen kan fattigkärren uppvisa en mycket varierande flora. Vanliga arter är exempelvis kråkklöver, grenrör, hundstarr, strandklo, fackelblomster, vattenklöver, videört, älgört och kärrsilja. Bestånd av svärdslilja kan också förekomma.

De trädbevuxna kärren domineras oftast av glasbjörk och/eller klibbal. Bland buskarna märks främst grå- och bindvide, jolster, pors och brakved. I kärr förekommer förutom vitmossor även brunmossor, till exempe vattenkrokmossa och blek skedmossa. Uddvitmossa, som aldrig förekommer på mossar, är en viktig skiljeart mellan mossar och kärr.

Bland kärrens svampar återfinns talrika skivlingar som kärrgråskivling, långfotad slöjskivling, myrnavling och arter av släktet Galerina, till exempel myrhätting. Även några skålsvampar brukar finnas, som myrjordtunga och vitmosskål.

Strandkärr av olika typer kan påträffas till exempel vid sjöarna Skogssjön, Hargsjön och Viveln. Välutvecklade öppna mader utbreder sig på ömse sidor om Svartån söder om Mjölby stad. Exempel på sumpskogar inom kommunen finns vid Skogsberg, Torrgölen och runt Stenstorpesjön i Västra Hargs socken.

En mycket särpräglad typ av kärr är rikkärren eller kalkkärren, där den rikaste typen kallas extremrikkärr. I mitten av skalan finns medelrikkärren som inte på långt när har så rik flora som extremrikkärren men hyser flera arter som skiljer dem från fattigkärren, till exempel knagglestarr, ängsstarr, tätört, slåtterblomma och gräsull. En avgörande faktor för dessa kärr är tillgången till ett rörligt och ytligt,
kalkhaltigt vatten. Rikkärren har sedan länge utnyttjats för slåtter och bete och fortsatt hävd är nödvändigt för deras fortlevnad.

Det som utmärker extremrikkärret eller kalkkärret är den rika orkidéfloran. Vid midsommartid kan kärret prunka av ängs-, blod- och vaxnycklar tillsammans med det egendomliga flugblomstret. Andra orkidéarter är kärrknipprot och honungsblomster. Karaktärsarter bland kärlväxterna är vidare svarthö, axag, slankstarr, näbbstarr och majviva och bland mossorna guldspärrmossa, praktkrokmossa och kärrklomossa. Vissa svampar är typiska för extremrikkärr, såsom blek skäggriska, sumpåkerskivling och honungshätting och bland röksvamparna sumpröksvamp och kärröksvamp. Örbackens kalkkärr är det mest kända av kommunens kalkkärr. Nordväst om Skänninge och i Ljunaområdet finns många fina exempel på naturtypen.

Besläktad med kalkkärret är kalkfuktängen, som i Mjölby kommun nästan bara finns vid Tåkern. Den uppvisar en artrik flora med majviva, blåtåtel, ängsvädd, rosettjungfrulin, slankstarr och älväxing.

Av våtmarkernas fåglar återfinns enkelbeckasinen i de flesta typer av kärr. Morkullan och skogssnäppan är knutna till skogarnas våtmarker. Tranan tillhör myrmarkerna men är sällsynt i kommunen. Till de öppna våtmarkernas fåglar hör, förutom enkelbeckasin, tofsvipa och ängspiplärka och, åtminstone vid Tåkern och
Svartån, storspov och gulärla.

I yppig vegetation i eller i anslutning till våtmarker kan sävsparv och sävsångare, samt mera sällsynt kärr- och gräshoppsångare, påträffas. Till övriga ryggradsdjur knutna till våtmarker hör snoken, vattensorken
och de flesta groddjur. Av de sistnämnda förekommer åtminstone padda, vanlig groda och åkergroda i kommunen. Våtmarkernas lägre fauna är bristfälligt känd. Dock har landsnäcksfaunan undersökts i några av kalkkärren, varvid ett flertal sällsynta och hotade arter påträffats.

Hotbild

Enligt länsstyrelsens våtmarksinventering (1993) återstår i länet knappt 2 000 hektar våtmarker som är helt opåverkade av ingrepp i form av torvtäkt, utdikning, avverkning och uppodling. Intresse finns fortfarande för den här typen av ingrepp men nydikning av våtmarker och fuktig skogsmark är inte längre tillåten.
Underhåll av befintliga diken kan dock ställa till med avsevärd skada ur biologisk synpunkt om det utförs på ett felaktigt sätt. Detta är särskilt uttalat i jordbruksbygden där de få kvarvarande kalkkärren och fuktskogarna är särskilt känsliga för ytterligare avvattning.

Strandängar vid sjöar och vattendrag riskerar att växa igen om inte driften med bete eller slåtter upprätthålls. Många kalkkärr har dikats ut och förstörts under 1800-talet och början av 1900-talet. De
resterande hotas i stor utsträckning av igenväxning på grund av upphörd hävd.

3.8 Odlingslandskapet

Kommunens odlingslandskap kan i grova drag indelas i åkermark och fodermark. Fodermarken kan i sin tur delas in i ängsmark och hagmark. Ängar är slåttermarker där man skördar hö till kreaturen, medan hagmarker är naturbetesmark där djuren betar. Naturliga ängs- och hagmarker har en grässvål som aldrig har brutits, det vill säga utsatts för jordbearbetning eller insådd, och har heller inte gödslats. Har detta skett är de i stället kultiverade fodermarker. Betesmarken kan alltså delas in i naturbetesmark respektive kulturbetesmark.

Slåttrade, naturliga ängar är ovanliga i länet och endast ett fåtal förekommer i kommunen. Ett exempel är Ekebergs storäng vid Ekeberg Västergård, som Naturskyddsföreningen sköter. Många av de nutida hagarna har dock ett ursprung som ängsmark. De kan vara träd- och buskbärande i växlande utsträckning. Inte
sällan förekommer träd som bär spår av gamla tiders hamling, lövtäkt.

Ängs- och hagmarkerna har på senare år fått en framskjuten plats i naturvårdsarbetet. Under några år i slutet av 1980-talet inventerades och klassificerades länets ängs- och hagmarker, för Mjölby kommuns del totalt 767 hektar, varav 47 procent hänfördes till de två högsta värdeklasserna. Motsvarande siffra för
länet som helhet är 41 procent. Merparten av denna naturtyp återfinns i Övergångsbygden och Södra skogsbygden.

De naturliga betesmarkerna är värdefulla ur naturvårdssynpunkt då till dessa är knutna många hotade, sällsynta eller hänsynskrävande växter och djur. Fuktighetsgraden kan variera längs hela skalan från våtmark till torräng. I buskskiktet återfinner man ofta nyponbuskar, en och hassel. Kärlväxtfloran kan
vara mycket artrik med daggkåpor, ängs- och rödsvingel, smörbollar, solvända, stagg, svinrot, ormrot, kattfot, brudbröd, jungfrulin och darrgräs för att nämna ett urval av de mest typiska. Till dessa kan fogas fältgentiana, en exklusiv art med ett fåtal lokaler i kommunen.

Ängs- och hagmarkernas svampflora är ofta rik. På magrare, icke gödslade marker växer flera arter av vaxskivlingar, jordtungor, fingersvampar och röksvampar. På mera lövrika ängar kan man finna arter av
kremlor, spindelskivlingar, musseroner och soppar och på stäppängarna blygrå äggsvamp och sandäggsvamp. I betesmarker är också många svampar bundna till spillning, som bläcksvampar, brosk- och slätskivlingar.

En speciell typ av betesmark som förekommer sparsamt på lätta, kalkhaltiga jordar är den stäppartade torrängen eller kalktorrängen, vars flora uppvisar likheter med den sydosteuropeiska stäppens. Karaktärsarter är fältmalört, flentimotej, backklöver, färgmåra, toppjungfrulin och fältvädd. Även här kan en
exklusiv art tillfogas, nämligen luddvedel med två växtplatser i kommunen.

Fina ängs- och hagmarker finns inom kommunen bland annat vid Görshorva i Västra Hargs socken, Kolstad i Mjölby socken, Skorteby i Viby socken, Västanå i Hogstads socken samt Västra Torpa i Väderstads socken (se objektdel).

Den rena åkermarken i odlingslandskapet är mestadels ointressant ur naturvårdssynpunkt om man bortser från någon åkerkant som undgått besprutning och som kan hysa ett eller annat sällsynt åkerogräs. Dock finns här, framförallt i det småskaliga odlingslandskapet, exempelvis stenmurar, alléer, åkerholmar,
odlingsrösen, åker- och vägrenar, spridda träd och buskar, öppna diken och mindre våtmarker som kan sammanfattas under begreppet småbiotoper.

Dessa är viktiga som livsmiljöer och refugier för många växt- och djurarter. Denna uppgift kan också olika typer av skräpmark i gårdsmiljön fylla. Med undantag för den utpräglade Slättbygden med sin höga uppodlingsgrad och sina monokulturer, kan odlingslandskapet med tillhörande gårdsmiljöer hysa en rik fauna.

Av däggdjuren kan i första hand nämnas fälthare, rådjur, grävling, igelkott och fladdermöss. Av landets tretton fladdermusarter finns åtta i Östergötland och flertalet av dessa kan antas förekomma inom kommunen. Vildsvinet ses allt oftare, åtminstone i kommunens södra del, men det är osäkert om det har någon fast stam.

Till odlingslandskapets fåglar hör sånglärka, tofsvipa, fasan, rapphöna, gulsparv, grönfink, råka, törnsångare, buskskvätta och tornfalk, som dock fortfarande är mycket sällsynt. I den västligaste delen av kommunen med närhet till Tåkern blir under vår och höst åkermarken ett tillhåll för tusentals betande
gäss, främst säd- och grågäss. Här har också brun kärrhök sina jaktmarker.

I det småskaliga odlingslandskapet och då framförallt i ängs- och hagmark är även insektsfaunan rik. Många arter av företrädesvis fjärilar, bin, humlor, skalbaggar, skinnbaggar och steklar lever här. Nämnas kan att två tredjedelar av landets fjärilsarter hör hemma i det öppna landskapets gräsmarker. Ett flertal växtarter i ängs- och hagmark är värdväxter för en rad insekter, och vissa av dem är helt bundna till en enda värdväxtart. Detta understryker dessa markers betydelse för den biologiska mångfalden.

Hotbild

Det senaste seklets rationaliseringar och förändrade metoder inom jordbruket, i kombination med ökande vatten- och luftföroreningar, har medfört att ett stort antal naturmiljöer, växter och djur har minskat i omfattning och i många fall hotas av utrotning. I åkerlandskapet är hotet den ökande storskaligheten, med allt större brukningsenheter som brukas alltmer intensivt. Det innebär att olika småbiotoper i stor utsträckning fått stryka på foten. Odlingsrutinerna har ändrats vilket också missgynnat många växt- och djurarter.

En naturtyp som missgynnats är de ogödslade ängs- och hagmarkerna. De är ofta belägna i Övergångsbygden och Södra skogsbygden där jordbrukets lönsamhet är satt under press. Risken för att
betet upphör är därför stor. De riktigt magra betesmarkerna, som oftast har högst naturvärden, löper störst risk att tas ur drift. Ängs- och hagmarkerna utsätts också för en diffus gödsling via nederbörden som förändrar floran med färre arter som följd.

3.9 Tätortsnära natur

Grönområden i och omkring kommunens tätorter, med sina skogsområden, parker, vattenmiljöer och gräsytor, har ett mycket stort rekreationsvärde för människor i alla åldrar. Genom att vara bostadsnära och lättillgängliga fyller de en viktig social funktion. Särskilt för barn står ofta den tätortsnära naturen för de
första intresseväckande naturupplevelserna som kan lägga grunden till förståelse och hänsyn till naturen.

Undersökningar av människors fritidsvanor visar att det stora flertalet tätortsboende prioriterar rekreation i närnatur. Att slå vakt om parker och annan tätortsnära natur är därför ett folkhälsoarbete i ordets bästa
bemärkelse.

I och omkring tätorterna finns en rad olika naturmiljöer som i många fall kan hysa en rik fauna och flora. Ej så få växt- och djurarter har anpassat sig till ett liv i människans närhet. Av fåglarna kan nämnas koltrast, svartvit flugsnappare, turkduva, råka, skata och grönfink och av däggdjuren rådjur, grävling, fälthare,
igelkott och fladdermöss. Den tätortsnära naturen kan således ha ett egenvärde som natur betraktad, vilket bör beaktas vid planering och skötsel.

Hotbild

Den tätortsnära naturen är ständigt hotad av exploatering. Samhällets utbyggnad ställer krav på ny mark och då är grönområdena ofta lättast att offra. Det gäller ofta vid nybyggnation av bostäder eller industrier, men även infrastrukturprojekt i form av vägar, järnvägar och till och med cykelleder tar sin beskärda del av tätortsnaturen. Eftersom några nya naturområden sällan skapas minskar dess andel kontinuerligt samtidigt som människans krav på närbelägna ströv- och rekreationsområden ökar.

3.9.1 Exempel på närnatur

Mycket av den tätortsnära naturen beskrivs i Naturvårdsprogrammets objektdel samt i Skogsbruksplan och Grönplan. Här ges dock några sammanfattande exempel på den värdefullaste närnaturen i kommunen.

Mjölby stad

Skogssjöområdet: Ett för mjölbyborna välkänt och uppskattat rekreationsområde och naturreservat med många strövstigar och badsjö. Området är av geologiskt riksintresse med kuperad och omväxlande topografi. Merparten av arealen är skogbevuxen med blandbestånd av tall och gran. Skogsbruk förekommer inom skötselplanens ram.

Hålaskogen – Måndalen: Ett skogsområde beläget mycket nära staden med mestadels barrblandskog. Yngre planterade, ensartade och triviala bestånd förekommer i viss utsträckning men även äldre, olikåldriga partier av naturskogstyp. Området är välförsett med strövstigar och motionsslingor men är
tyvärr ganska bullerstört av tre skjutbanor och en motorbana, vilket kan inverka negativt på naturupplevelsen.

Eldslösa: Området söder om Eldslösaleden är estetiskt tilltalande med bland annat gamla ekar, hasselbuskar och blomrika beteshagar. Här finns en omväxlande och mångformig natur med blockrik bergshöjd, döda träd och en rik moss- och lavflora. Den artrika betesmarken betas av ridskolans hästar och 4H-gården ligger i närheten. Här finns också fornlämningar och andra kulturhistoriska spår.

Svartån: Svartån och dess stränder är mycket värdefulla, bland annat som närnatur för Mjölby stad. Strandzonen är omväxlande med många arter av träd, buskar och örter. Längre åt nordost från staden räknat flyter ån genom öppna, välhävdade betesmarker med hävdgynnad flora. Svartån med omgivningar hyser ett rikt fågelliv av både häckande och övervintrande arter.

Skänninge stad

Väderkvarnsbacken – Månsjön: I Skänninges västra utkant ligger badsjön Månsjön. Den omges av torra backar med hävdgynnad flora. Norr om sjön finns tallskog med inslag av lönn, lind och hagtorn. Området är lättåtkomligt och mycket värdefullt som närrekreationsområde.

Västra Lund: Hagmark med rik, hävdgynnad flora belägen norr om stadsdelen Västra Lund. Betesmarken är omväxlande med både torra och fuktiga partier. Området är värdefullt som naturmiljö och friluftsområde. Denna naturtyp är ovanlig i Skänningetrakten.

Mantorp

Harberget: Strax sydost om tätorten finns ett högt beläget grusfält som tillhör den mellansvenska israndzonen. Den framträdande branten mot norr är en så kallad iskontaktbrant. Harbergets norra och nordöstra del som inte är påverkad av täkter är bevuxen med strövvänlig barrblandskog med stigar och skidbacke.

Präståsen, Olofstorps- och Klämmestorpsområdet: Till bostadsområden mycket närbelägna och relativt mångformiga skogsområden med strövstigar. Närhet till skolor och daghem gör dem särskilt värdefulla.

Möllersbrunnsområdet: Mellan travbanan och E4 finns ett relativt lättillgängligt och intressant friluftsområde. Det har en mångformig natur med torrare partier med hävdgynnad flora, ett värdefullt kalkkärr samt en damm. Närheten till E4 och Mantorp Park kan dock förta naturupplevelsen genom buller.

Väderstad

Väderstads kulturområde: Ett omväxlande område nära bostadsbebyggelsen som bland annat omfattar gamla träd, hagmarker och gammal tomtmark. Värdefullt ströv och friluftsområde med närhet till skola och daghem.

3.10 Skyddad natur i Mjölby kommun

I Mjölby finns ett antal värdefulla naturområden som är skyddade enligt lag. Områdesskydden enligt 7 kap. miljöbalken är nationalpark, naturreservat och kulturreservat, biotopskyddsområde, naturminne, djur- och växtskyddsområde, strandskyddsområde, miljöskyddsområde och vattenskyddsområde.

3.10.1 Naturreservat

Ett mark- eller vattenområde får förklaras som naturreservat i syfte att bevara biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer eller tillgodose behov av områden för friluftslivet. Det kan också fungera som skyddszon kring värdefulla naturmiljöer eller syfta till att återställa eller nyskapa sådana. Beslutet kan fattas av länsstyrelsen eller kommunen och innehåller skäl för beslutet, föreskrifter och skötselplan. Normalt förvaltas skyddade områden av den myndighet som beslutat om skyddet.

Följande naturreservat finns i Mjölby kommun:

  • Örbackens kalkkärr
  • Skogssjöns naturreservat
  • Tåkerns naturreservat
  • Stämma naturvårdsområde. Naturvårdsområde är en form av skydd som enligt
    miljöbalken ska behandlas på samma sätt som naturreservat.

De uppräknade reservaten är alla bildade av länsstyrelsen. Fler naturreservat är under bildande.

3.10.2 Biotopskyddsområde

Biotopskydd är en relativt ny form av områdesskydd, genom vilket mindre mark eller vattenområden som utgör livsmiljöer för hotade djur- och växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda kan skyddas. Regeringen, länsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen får förklara områden som biotopskyddsområden.

För vissa livsmiljöer gäller ett generellt skydd. Dessa är:

  • alléer
  • stenmurar i jordbruksmark
  • källor med omgivande våtmark i jordbruksmark
  • odlingsrösen i jordbruksmark
  • pilevallar
  • småvatten och våtmarker i jordbruksmark
  • åkerholmar

Skogsvårdsstyrelsen får förklara vissa angivna skogsbiotoper som biotopskyddsområden, medan länsstyrelsen får förklara biotoper på mark som inte är skogsmark som biotopskyddsområden.

Ett flertal biotopskyddsområden är under bildande i kommunen. Två exempel på redan bildade områden är Kummelby kalkkärr (Stenstorpsmyren i objektdelen), bildat av länsstyrelsen och Väderstads-Torpa (Torpa Östergård i objektdelen), bildat av skogsvårdsstyrelsen, även detta ett kalkkärr.

3.10.3 Naturminne

Länsstyrelsen eller kommunen får förklara ett särpräglat naturföremål som behöver särskilt skydd eller vård som naturminne. Två naturminnen finns i Mjölby kommun, båda äldre ekar.

3.10.4 Fridlysning

Vissa växt- och djurarter är fridlysta i hela eller delar av Sverige. Naturvårdsverket föreskriver om fridlysning och nya föreskrifter trädde i kraft år 2000. Fridlysning innebär att arten är fredad – man får inte plocka, gräva upp, fånga, döda eller på annat sätt skada exemplar av arten. Man får heller inte föra
bort eller skada artens frön, ägg, rom, larver eller bon. För vissa fridlysta arter är bestämmelserna mildare, man får t.ex. plocka blåsippor och gullvivor för privat bruk men inte gräva upp eller plocka till försäljning. Exempel på fridlysta arter är alla arter av orkidéer och grod- och kräldjur.

3.11 Särskilt utpekade områden i Mjölby kommun

Områden som inte är skyddade enligt lag kan ändå på olika sätt ha pekats ut som särskilt värdefulla eller skyddsvärda. Exempel på sådana utpekanden är Natura 2000, riksintresse, Myrskyddsplan och Nationell bevarandeplan för odlingslandskapet.

3.11.1 Natura 2000

Natura 2000 är EU:s nätverk av värdefull natur. Naturområdena väljs ut av medlemsländerna och fastslås sedan av EU-kommissionen. Det finns två typer av Natura 2000-områden som utses med stöd av olika EG-direktiv. SCI-områden eller särskilda bevarandeområden utses med stöd av Art- och habitatdirektivet.
Några sådana har ännu inte fastställts av EU. SPA-områden eller särskilda skyddsområden utses med stöd av Fågeldirektivet. Till skillnad från SCIområdena ingår SPA-områdena i Natura 2000 direkt efter medlemsstatens beslut.

Det viktigaste syftet med Natura 2000 är att bibehålla eller återställa en gynnsam bevarandestatus för livsmiljöer och arter. För att detta ska ske ska områdena skyddas, till exempel som naturreservat, eller tryggas på annat sätt, till exempel genom en fastställd skötselplan.

De av regeringen godkända förslagen till Natura 2000 i Mjölby kommun är:

  • Bo-Karlsberg Art- och habitatdirektivet
  • Ekeberg Västergård Art- och habitatdirektivet
  • Lagmansro källmyr Art- och habitatdirektivet
  • Marstad Art- och habitatdirektivet
  • Nyhemsmyren Art- och habitatdirektivet
  • Ramshult Art- och habitatdirektivet
  • Solberga Art- och habitatdirektivet
  • Stenstorpsmyren Art- och habitatdirektivet
  • Stora Ljunamyren Art- och habitatdirektivet
  • Tåkern Art- och habitatdirektivet och Fågeldirektivet
  • Åsabackemyren Art- och habitatdirektivet
  • Örbackens kalkkärr Art- och habitatdirektivet

3.11.2 Riksintresse

Områden av riksintresse för naturvård respektive friluftsliv ska representera huvuddragen i den svenska naturen och utgöra de mest värdefulla områdena i ett nationellt perspektiv. Dessa riksobjekt ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada natur- eller kulturmiljön. Naturvårdsverket, som avgör vilka dessa områden är, har nyligen gjort en översyn av områden av riksintresse för naturvård. Cirka 2000 sådana riksobjekt är nu utpekade i hela landet. Friluftslivets områden av riksintresse sågs senast över 1989.

Efter den senaste översynen fastställde år 2000 Naturvårdsverket att följande områden i Mjölby kommun bedöms vara av riksintresse för naturvård enligt miljöbalken:

  • Tåkern
  • Örbackens kalkkärr
  • Mjölbyfältet
  • Ljunaområdet
  • Ljungstorp
  • Svartån (hagmark)
  • Bo-Karlsberg
  • Ramshult

Följande område i Mjölby kommun är av riksintresse för friluftsliv:

  • Omberg - Tåkern

3.11.3 Myrskyddsplan

I Myrskyddsplan för Sverige presenterar Naturvårdsverket ett urval av landets mest värdefulla myrar, representerande landets samtliga myrtyper. Sverige har ett internationellt ansvar för myrarna eftersom få länder i Europa har så varierade och föga påverkade myrar som Sverige. Dessa områden ska prioriteras vid framtida skydd av myrar.

I Mjölby kommun ingår följande myr i Myrskyddsplan för Sverige:

  • Örbackens kalkkärr

3.11.4 Nationell bevarandeplan för odlingslandskapet, etapp 1

Naturvårdsverket utarbetar en nationell bevarandeplan för odlingslandskapet med målet att säkerställa ett representativt urval av olika typer av odlingslandskap. I etapp 1 bildar naturvärdena grund. Områden som ingår i den nationella bevarandeplanen ska ha högsta värde för kunskapen om odlingslandskapets
biologiska, markhistoriska och kulturhistoriska utveckling. De ska garanteras en långsiktig och kontinuerlig hävd som kan bibehålla och stärka samtliga bevarandevärden.

I Mjölby kommun ingår följande ängs- och hagmarker i Nationell bevarandeplan för odlingslandskapet, etapp 1:

  • Svartån (hagmark)
  • Bo-Karlsberg
  • Ramshult

4 Mål för naturvården i Mjölby kommun

Mål för naturvården har satts upp av olika instanser och på olika nivåer. Nedan presenteras gällande internationella, nationella och regionala mål. Även övergripande kommunala mål har tagits fram. Dessa ska uppfyllas genom åtgärder, presenterade i åtgärdsprogrammet.

Internationella mål, Rio-konferensen med mera

Nationella mål, Proposition 1997/98:145

Regionala mål, STRAM

Kommunala mål, Naturvårdsprogram

Åtgärder, Naturvårdsprogrammets åtgärdsprogram

4.1 Internationella mål

Sverige deltar i många olika former av internationellt miljösamarbete, främst inom ramen för FN, EU, Europarådet, Nordiska ministerrådet samt med Östersjöstaterna. Sverige har också ratificerat ett antal konventioner inom naturvårdsområdet, till exempel Fågeldirektivet, Habitatdirektivet, Bernkonventionen,
Bonnkonventionen, Ramsarkonventionen, Washingtonkonventionen, Världsarvkonventionen, Helsingforskonventionen, Agenda 21 och Skogsprinciperna.

Konventionen om biologisk mångfald är en av de viktigaste. Den syftar till att bevara den biologiska mångfalden, till ett långsiktigt hållbart nyttjande av mångfaldens beståndsdelar samt till en rättvis fördelning av de nyttigheter som kan vinnas ur genetiska resurser.

4.2 Nationella mål

Riksdagen antog i april 1999 de 15 nya svenska miljömålen, som föreslogs i regeringens proposition 1997/98:145. De anger hur miljöpolitiken på olika områden ska föras vidare för att kunna nå det övergripande målet, att till nästa generation kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta.

Sverige ska också vara en pådrivande kraft och ett föregångsland för ekologiskt hållbar utveckling. De viktigaste åtgärderna som krävs för att nå målen ska vara genomförda inom en generation, dt vill säga år 2025. Delmål för att precisera de nationella miljökvalitetsmålen håller på att utarbetas och förväntas bli klara och antagna år 2001.

I propositionen påpekas att länsstyrelserna och kommunerna har det övergripande ansvaret för regional och lokal anpassning av målen. Kommunernas ansvar är att tillsammans med invånarna i olika kommundelar, föreningar och andra lokalt berörda utveckla och följa upp de nationella miljökvalitetsmålen i sin planering och konkretisera dem till lokala mål och handlingsprogram.

De svenska miljömålen:

  1. Frisk luft Luften ska vara så ren att människors hälsa samt djur, växter och kulturvärden inte skadas.
  2. Grundvatten av god kvalitet Grundvattnet ska ge en säker och hållbar dricksvattenförsörjning samt bidra till en god livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag.
  3. Levande sjöar och vattendrag Sjöar och vattendrag ska vara ekologiskt hållbara och deras variationsrika livsmiljöer ska bevaras. Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt landskapets ekologiska och vattenhushållande funktion ska bevaras samtidigt som förutsättningar för friluftsliv värnas.
  4. Myllrande våtmarker Våtmarkernas ekologiska och vattenhushållande funktion i landskapet ska
    bibehållas och värdefulla våtmarker bevaras för framtiden.
  5. Hav i balans samt levande kust och skärgård Västerhavet och Östersjön ska ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska mångfalden ska bevaras. Kust och skärgård ska ha en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Näringar, rekreation och annat nyttjande av hav, kust och skärgård ska bedrivas så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden ska skyddas mot ingrepp och andra störningar.
  6. Ingen övergödning Halterna av gödande ämnen i mark och vatten ska inte ha någon negativ
    inverkan på människors hälsa, förutsättningarna för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten.
  7. Bara naturlig försurning De försurande effekterna av nedfall och markanvändning ska underskrida
    gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen ska heller inte öka korrosionshastigheten i tekniska material eller kulturföremål och byggnader.
  8. Levande skogar Skogens och skogsmarkens värde för biologisk produktion ska skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras samt kulturmiljövärden och sociala värden värnas.
  9. Ett rikt odlingslandskap Odlingslandskapets och jordbruksmarkens värde för biologisk produktion och livsmedelsproduktion ska skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden och kulturmiljövärdena bevaras och stärks.
  10. Storslagen fjällmiljö Fjällen ska ha en hög grad av ursprunglighet vad gäller biologisk mångfald,
    upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Verksamheter i fjällen ska bedrivas med hänsyn till dessa värden och så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden ska skyddas mot ingrepp och andra störningar.
  11. God bebyggd miljö Städer, tätorter och annan bebyggd miljö ska utgöra en god och hälsosam
    livsmiljö samt medverka till en god regional och global miljö. Natur- och kulturvärden ska tas tillvara och utvecklas. Byggnader och anläggningar ska lokaliseras och utformas på ett miljöanpassat sätt och så att en långsiktigt god hushållning med mark, vatten och andra resurser främjas.
  12. Giftfri miljö Miljön ska vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden.
  13. Säker strålmiljö Människors hälsa och den biologiska mångfalden ska skyddas mot skadliga effekter av strålning i den yttre miljön.
  14. Skyddande ozonskikt Ozonskiktet ska utvecklas så att det långsiktigt ger skydd mot skadlig UV-strålning.
  15. Begränsad klimatpåverkan Halten av växthusgaser i atmosfären ska i enlighet med FN:s ramkonvention för klimatförändringar stabiliseras på en nivå som innebär att människans påverkan på klimatsystemet inte blir farlig. Målet ska uppnås på ett sådant sätt och i en sådan takt att den biologiska mångfalden bevaras, livsmedelsproduktionen säkerställs och andra mål för hållbar utveckling inte äventyras. Sverige har tillsammans med andra länder ett ansvar för att detta globala mål kan uppnås.

4.3 Regionala mål

I länsstyrelsens ”Strategi för regional miljö”, STRAM, från 1995 görs en regional miljöanalys. Här beskrivs miljötillståndet i länet, problemen definieras och miljömål för olika områden sätts upp. Strategi och åtgärdsbehov för att angripa problemen och uppnå målen slås fast. Nedan sammanfattas de övergripande
miljömål som är relevanta för naturvårdsområdet och för Mjölby kommun.

Miljömål för Östergötland – övergripande mål:

  • Nyttjande av mark och vatten i och kring sjöar och vattendrag ska karaktäriseras av hushållning med befintliga naturresurser. Reglerings-, invallnings- och dikningsföretag, jord- och skogsbruk samt samhällsbyggande ska ta hänsyn till vattenkvalitet och ekologiska förutsättningar.
  • Naturligt förekommande arter i havs- och vattenområden ska kunna bevaras i livskraftiga, balanserade populationer.
  • Växt- och djurarter som förekommer i länets skogar ska ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser i livskraftiga bestånd och inom sina naturliga utbredningsområden.
  • Skogsmarkens naturgivna ekologiska funktion ska säkerställas genom anpassningar av skogsbrukets metoder.
  • Användningen av jordbruksmarken och jordbrukets metoder ska utformas så att landskapets mångfald av biotoper och arter samt ekologiska funktion säkerställs långsiktigt. Metoderna ska också avpassas så att läckage av gödningsämnen, bekämpningsmedel m.fl. föroreningar inte skadar arter, mark och vatten.
  • Jordbruksmarken får inte tillföras föroreningar eller behandlas på sådant sätt att naturliga, funktionellt viktiga markprocesser blir allvarligt störda.
  • Samtliga i länet förekommande våtmarkstyper med sin karaktäristiska hydrografi, formelement, växt- och djurliv ska säkerställas. Växt- och djurarter knutna till de olika våtmarkstyperna ska kunna fortleva i livskraftiga bestånd.
  • Nyttjandet av mark och vatten ska karaktäriseras av långsiktig hushållning och ske på ett sätt som möjliggör att en rik variation av naturtyper, biotoper och arter kan bibehållas och att naturligt förekommande arter kan bevaras i livskraftiga populationer i hela länet.
  • Genom ett målinriktat planerings- och åtgärdsarbete verka för en långsiktigt sund hushållning med naturresurserna och att all markanvändning utgår från ”vad naturen tål”.
  • Den naturliga, biologiska mångfalden och de livsviktiga biologiska processerna och systemen ska säkerställas så att länets växt- och djurarter ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser i livskraftiga bestånd.
  • I den långsiktiga försörjningen av berg- och grusmaterial hushålla med naturresurserna, särskilt resterande naturgrustillgångar.
  • Värna om naturgrusformationernas betydelse som grundvattenreservoarer.

Vissa geografiska områden och naturtyper är prioriterade i länsstyrelsens strategi.

Av dessa finns flera som berör Mjölby kommun:

  • Eklandskapet - säkerställande av naturvärden, fördjupade inventeringar
  • Kalkkärr och kalkstäppängar i västra länsdelen - säkerställande.
  • Strandängar - säkerställande.
  • Tåkern - statusbeskrivning och åtgärdsprogram.

4.4 Kommunala mål

De kommunala naturvårdsmålen har sin utgångspunkt i de internationella, nationella och regionala målen som redovisats ovan och omsätter dessa på kommunal nivå.

Mål för naturvården i Mjölby kommun:

  • Hushållningen med naturresurser ska vara långsiktigt hållbar.
  • Den biologiska mångfalden ska bevaras, det vill säga att en rik variation av naturtyper, arter och gener bibehålls samt att i kommunen förekommande arter ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser i livskraftiga bestånd.
  • Värdefulla geologiska bildningar ska bevaras.
  • Mjölby kommuns invånare ska ha tillgång till en god livsmiljö med rika naturupplevelser.
  • Vid skötseln av Mjölby kommuns naturmark (skog, ängs- och hagmark och liknande) ska huvudvikten läggas vid naturvård, friluftsliv och rekreation.

5 Åtgärdsprogram

5.1 Syfte

Åtgärdsprogrammet syftar till att uppfylla kommunens mål för naturvården. Det ska också vara en operativ verksamhetsplan för kommunens naturvårdsarbete, som dels medverkar till att resurserna används på bästa sätt med hänsyn till hotbilder och åtgärdsbehov, dels utgör underlag till verksamhetsplanering och
budgetarbete.

5.2 Underlag

Grunden för åtgärdsprogrammet är de kunskaper om åtgärdsbehov som framkommit vid arbetet med Naturvårdsprogrammets objektdel. Andra underlag är gällande internationella, nationella, regionala och kommunala mål och olika kommunala planeringsinstrument såsom Översiktsplan, Miljöskyddsplan,
Skogsbruksplan och Agenda 21-dokument.

5.3 Omfattning

Åtgärdsprogrammet gäller från att Naturvårdsprogrammet antagits till dess ett nytt åtgärdsprogram fastslås. Det ska utvärderas under första året av en ny mandatperiod, första gången blir därför 2003. Utvärderingen ska leda till att ett reviderat åtgärdsprogram tas fram som antas av kommunstyrelsen. Programmet ska dessutom ses över en gång per år och därvid leda till att en verksamhetsplan för nästföljande år antas av miljönämnden.

En ansträngning har gjorts att hålla åtgärdsförslagen så konkreta som möjligt, för att man enkelt ska kunna utvärdera om de har uppfyllts. I första hand har åtgärder som kommunen själv ansvarar för och utför medtagits, och främst de som ligger inom miljönämndens ansvarsområde. Andra aktörers åtgärder omnämns bara då de är av väsentlig betydelse för naturvården i Mjölby kommun och har kunnat
förankras väl. Åtgärderna inskränker sig också främst till rena naturvårdsåtgärder.

Bara de mest angelägna åtgärderna har försetts med genomförandetid (prioritet 1 och 2). Detta beroende på att de flesta projekt måste planeras mer i detalj innan tidsåtgång och kostnader kan anges, vilket i sin tur kräver resurser i form av bland annat den föreslagna naturvårdstjänsten.

5.4 Läsanvisning

För varje åtgärd nedan finns först en kort beskrivning av åtgärden, därefter ansvarig för genomförandet och till slut prioritet. Prioriteringen innebär följande:

  • Prioritet 1: Åtgärden genomförs eller påbörjas senast 2001.
  • Prioritet 2: Åtgärden bör genomföras eller påbörjas senast 2002, det vill säga under programperioden.
  • Prioritet 3: Är förslag på åtgärder för framtiden, där tidplan läggs fast i nytt åtgärdsprogram eller årlig översyn.

Åtgärder som länsstyrelsen ansvarar för beslutar länsstyrelsen om. De tas upp i åtgärdsprogrammet för att ge en mer samlad bild av det naturvårdsarbete som bedrivs inom kommunens gränser.

5.5 Åtgärder

5.5.1 Inventering

Inventering av ekmiljöer.
Länsstyrelsen
Prioritet 1

Inventering av Svartån och dess biflöden.
Länsstyrelsen
Prioritet 2

Inventering av sjöar. Kommunens sjöar inventeras översiktligt och deras naturvärde bedöms. De värdefullaste väljs ut för en fördjupad biologisk inventering.
Miljönämnden
Prioritet 3

Inventering av vattendrag. De vattendrag som inte tidigare inventerats inventeras översiktligt och deras naturvärde bedöms. De värdefullaste väljs ut för en fördjupad biologisk inventering.
Miljönämnden
Prioritet 3

Inventering av våtmarker, mindre än 10 hektar.
Miljönämnden
Prioritet 3

Fördjupad biologisk inventering av våtmarker som redovisats i klass 1 eller 2 i Våtmarksinventeringen och som är dåligt kända.
Miljönämnden
Prioritet 3

Inventering av gårdsmiljöer och parker med flera trädmiljöer i Slättbygden samt alléer och kyrkogårdar i hela kommunen.
Miljönämnden
Prioritet 3

Inventering av småvatten i Slättbygden.
Miljönämnden
Prioritet 3

Inventering av de områden som anges ha inventeringsbehov i Naturvårdsprogrammets objektbeskrivningar.
Miljönämnden
Prioritet 3

5.5.2 Bevarande och vård

Hela kommunen

Restaurering av kalkkärr. Upp till 10 kalkkärr restaureras, beroende på intresse hos markägarna. Åtgärderna kan innefatta röjning, stängsling och igenläggning av diken. För att skötseln ska säkras på lång sikt bör områdena, i samråd med markägarna, få ett lagligt skydd.
Miljönämnden
Prioritet 1

Restaurering av stäppängar. Upp till 3 stäppängar restaureras, beroende på intresse hos markägarna. Åtgärderna kan innefatta röjning och stängsling. För att skötseln ska säkras på lång sikt bör områdena, i samråd med markägarna, få ett lagligt skydd.
Miljönämnden
Prioritet 1

Våtmarker anläggs i anslutning till Svartåns avrinningsområde.
Miljönämnden
Prioritet 3

En aktuell skötselplan för Tåkerns naturreservat utarbetas.
Länsstyrelsen
Prioritet 3

En aktuell skötselplan för Stämma naturvårdsområde utarbetas.
Länsstyrelsen
Prioritet 3

Kommunal mark

Beståndet av luddvedel i Skogssjöns naturreservat säkerställs och bereds möjlighet att utvecklas genom röjningsåtgärder.
Kommunstyrelsen (tekniska kontoret), miljönämnden
Prioritet 1

Hagmarken vid Västra Lund i Skänninge restaureras och den fortsatta skötseln säkerställs.
Kommunstyrelsen (tekniska kontoret), miljönämnden
Prioritet 1

En aktuell skötselplan för Skogssjöns naturreservat utarbetas.
Länsstyrelsen, kommunstyrelsen (tekniska kontoret), miljönämnden
Prioritet 2

Kungshögarna sköts genom årlig slåtter där särskild hänsyn tas till beståndet av klippnejlika.
Kommunstyrelsen (tekniska kontoret), miljönämnden
Prioritet 2

En aktuell skötselplan för Örbackens naturreservat utarbetas.
Länsstyrelsen
Prioritet 3

Vid tecknande av nya arrendeavtal för kommunens åkermark prioriteras brukande med ekologisk inriktning.
Kommunstyrelsen (tekniska kontoret), miljönämnden
Prioritet 3

En allmogeåker anläggs i nära anslutning till Mjölby tätort.
Kommunstyrelsen (tekniska kontoret), miljönämnden
Prioritet 3

5.5.3 Information

En populärversion av Naturvårdsprogrammet utarbetas. Här presenteras ett urval av Naturvårdsprogrammets objekt tillsammans med foton och kartbilder. Denna vägvisare till naturen i Mjölby kommun ska kunna användas av kommuninvånare, turister, skolor med flera som vill hitta nya exkursionslokaler och naturupplevelser i kommunen. Den ska finnas till försäljning till en lägre kostnad.
Miljönämnden
Prioritet 2

Guideverksamhet och naturbaserad turism utvecklas, till exempel genom deltagande i
Länsstyrelsens naturguidningar.
Miljönämnden, kommunstyrelsen (kommunledningskontoret)
Prioritet 2

Naturvårdsprogrammet publiceras på Internet.
Miljönämnden
Prioritet 2

En broschyr med information och vägvisning till cirka 5-10 naturobjekt i Mjölby kommun utarbetas. Den ska delas ut kostnadsfritt.
Miljönämnden
Prioritet 3

Markägare till objekt i Naturvårdsprogrammet informeras om detta och en dialog om exempelvis skötselfrågor skapas.
Miljönämnden
Prioritet 3

Markägare och allmänhet informeras om biologisk mångfald, naturvård och Naturvårdsprogrammet.
Miljönämnden
Prioritet 3

Kommunens skolor informeras om biologisk mångfald och naturvård samt erbjuds hjälp att anordna exkursioner och biologiska undersökningar.
Miljönämnden
Prioritet 3

5.5.4 Säkerställande

Naturreservat bildas inom området Väderstadåsen - Nyhemsmyren - Åsabackemyren.
Länsstyrelsen, kommunstyrelsen, miljönämnden
Prioritet 1

5.5.5 Administration, fysisk planering med mera

En tjänst för naturvårdsfrågor skapas på miljökontoret från och med år 2001.
Kommunstyrelsen
Prioritet 1

En GIS-baserad naturdatabas utvecklas. Här ska Naturvårdsprogrammet löpande uppdateras och kunskapen om kommunens naturvärden samlas. Databasen ska finnas tillgänglig för användare inom kommunen, vid till exempel fysisk planering och frågor om lokalisering och exploatering.
Miljönämnden
Prioritet 3

Samråd begärs från skogsvårdsstyrelsen inför avverkningar som berör Naturvårdsprogrammets objekt och övriga områden med höga natur- eller rekreationsvärden.
Miljönämnden
Prioritet 3

Förslag till examensarbeten inom ämnesområdet naturvård tas fram i samarbete med Linköpings Universitet.
Miljönämnden
Prioritet 3

Arbetsformer för att kunna erbjuda enskilda markägare hjälp med röjning och andra skötselåtgärder i värdefulla naturområden utarbetas.
Miljönämnden
Prioritet 3

Delta i planläggningsarbetet av bebyggelse i tätorter med syftet att bevara och utveckla grönområden. Särskild uppmärksamhet bör ägnas Svartån genom centrala Mjölby.
Miljönämnden
Prioritet 3

Medverka i arbetet med lokalt omhändertagande av dagvatten med syftet att vid utbyggnad anlägga dammar, bäckar med mera som också är biologiskt rika och estetiskt tilltalande.
Miljönämnden
Prioritet 3

6 Ordförklaringar

Avrinningsområde Det landområde som respektive vattendrag tar emot vatten ifrån.

Biologisk mångfald Variationsrikedomen bland levande organismer av alla ursprung. Innefattar mångfald inom arter, mellan arter och av ekosystem.

Biotop Naturområde med likartad naturtyp, till exempel hagmark, granskog.

Blocksänka Blockansamling i en sänka, bildad genom att block har lyfts upp till markytan genom upprepade tjälningstillfällen.

Bottenskikt Det understa av vegetationens skikt, bestående av mossor och lavar.

Buskskikt Vegetationsskikt bestående av buskar och unga trädplantor.

CW-område Konvention om våtmarker av internationell betydelse, i synnerhet som livsmiljöer för våtmarksfåglar. Sverige har pekat ut områden som uppfyller konventionens krav, till exempel Tåkern.

Drumlin Ryggformad bildning av morän bildad i isrörelsens riktning, kring en kärna av fast berg eller ett stort block.

Dödis Kvarliggande isblock eller ismassor från landisen som omges av morän, grus eller sand. När isen smälter bildas till exempel dödisgropar.

Ekologi Läran om samspelet mellan organismerna och deras omgivning.

Ekosystem Ett dynamiskt komplex av växt-, djur- och mikroorganismsamhällen och dessas icke-levande
miljö som fungerar som en enhet.

Erosion Nedbrytning av marken orsakad av bland annat vatten, vind eller kemiska ämnen.

Eutrof Näringsrik.

Evertebrater Ryggradslösa djur.

Fastmattesamhälle Fast kärryta som domineras av gräs och halvgräs och som inte lämnar kvar spår vid tramp.

Fattigkärr Kärr med låg näringshalt och lågt pH. Ofta artfattig vegetation.

FSC Forest Stewardship Council En internationell organisation för certifiering av skog. Systemet bygger
på att skogsnäringen och andra berörda parter (till exempel miljöorganisationer, urbefolkningar och fackliga organisationer) kommer överens om hur skogen i ett land eller en region ska skötas. Reglerna bygger på FSC:s tio grundprinciper som gäller över hela världen. Fristående företag och organisationer, certifierare, kontrollerar att FSC-märkta skogar sköts i enlighet med reglerna.

Fältskikt Vegetationens näst understa skikt som utgörs av ris, örter, gräs med mera.

Gyttja Sjösediment bildat av det organiska livet i sjön.

Habitat Levnadsplatsen för en art.

Hamling Lövtäkt som gav vinterfoder åt boskapen. Tunna grenar på lövträd, till exempel ask och lind skördades, vilket gav trädkronan ett tuktat utseende.

Hotad art Art vars överlevnad i livskraftiga bestånd inte är säkrad på sikt. Bland de rödlistade arterna räknas kategorierna Akut hotad och Sårbar som hotade.

Humusämnen Organiska ämnen bildade efter nedbrytning av växtoch djurrester.

Hävd Slåtter eller bete.

Hävdgynnad Arter och naturtyper kan vara gynnade av eller till och med kräva slåtter eller bete.

Högsta kustlinjen Den högsta nivå som vattnet nådde under senaste istiden, i Mjölby kommun cirka 150 meter över nuvarande havsyta.

Indikatorart En art som genom sin förekomst indikerar något om livsmiljön, till exempel förekomst av kalk, slåtter eller lång skoglig kontinuitet.

Isälvsmaterial Jordarter bestående av rundslipat material som transporterats, sorterats och avlagrats av en isälv.

Jordmån Den del av marken närmast ytan som påverkas av klimatiska, biologiska och kemiska processer.
Kalkfuktäng Äng på kalkhaltig mark med rörligt grundvatten. Orkidéer är vanliga och majviva en av
indikatorväxterna.

Kalkkärr Starkt kalkpåverkat kärr med bland annat rik orkidéflora och landsnäckfauna. Kallas även extremrikkärr.

Kalktorräng En äng på torr, kalkhaltig mark, med en typisk flora. Kallas även stäppartad torräng eller stäppäng. Se även torräng.

Kames Kulliga fält uppbyggda av isälvsmaterial med komplex bildning, bland annat av lossbrutna isblock.
Kryptogamer Sporväxter. Omfattar ormbunksväxter, mossor, lavar, alger och svampar.

Kärlväxter Ormbunksväxter och fröväxter. Vatten- och näringstransport sker i speciella ledningssträngar.
Kärr En myr som tillförs vatten och näring från omgivande mark.

Lagg Vått kärrparti runt mossar.

LIFE-fonden En fond som administreras av EU, från vilken medlemsländerna kan söka stöd till olika projekt för skydd av naturen. En förutsättning för att få medel är att minst 50 procent av kostnaderna bestrids på nationell nivå.

Limnologi Läran om sötvatten.

Låga Ett liggande dött träd som är mer eller mindre förmultnat.

Mad Ett låglänt och blött område i anslutning till en sjö eller ett vattendrag.

Meandring Ett kraftigt slingrande lopp hos ett vattendrag.

Monokultur Ensidig odling av bara en art.

Morän Jordart bestående av kantigt, osorterat material, medfört och avsatt direkt av landisen eller glaciärer.

Mosse En myr som tillförs vatten och näring endast genom nederbörd.

Mulm Murken ved, vedmjöl och andra lämningar som kan bilda ett snusliknande material i ihåliga, gamla träd.

Myr En torvbildande våtmark. Indelas i kärr och mossar.

Naturskog Skog som uppkommit genom naturlig föryngring.

Oligotrof Näringsfattig.

pH Ett mått på vattnets surhetsgrad.

Population Alla individer av en art inom ett område.

Rikkärr Kärr med hög näringshalt och högt pH. Ofta artrik vegetation.

Rödlistade arter Ingår i Sveriges officiella rödlistor och hör till någon av följande kategorier: Försvunnen, Akut hotad,Sårbar, Sällsynt eller Hänsynskrävande.

Sandur En deltaliknande bildning som dock till skillnad från deltat bildats ovanför vatten, av ett nätverk av
strömfåror.

Stensträng Rest av hägnadssystem från järnåldern. Endast en låg, ofta avbruten sträng av stenar finns kvar.

Stäppäng Se kalktorräng.

Topografi Terrängens form.

Torräng En naturtyp med växter som gynnas av slåtter eller bete, solöppet belägen på mark som lätt torkar ut.

Trädskikt Det översta av vegetationsskikten. Omfattar träd som är mer än 3-4 meter höga.

Urskog Skog som existerat under åtminstone flera hundra år utan ingrepp eller påverkan av människan.

Växtsamhälle Ett kollektiv av växtarter som lever tillsammans.

Åsnät Nätverk av grusåsar.

Ädellövträd Till de ädla lövträden räknas alm, ask, bok, ek, fågelbär, lind och lönn.

Öblandmyr Övergång mellan kärr och mosse med torra tuvor som omväxlar med blöta kärrpartier.

Bilaga 1

4.4 Kommunala mål

De kommunala naturvårdsmålen har sin utgångspunkt i de internationella, nationella och regionala målen som redovisats ovan och omsätter dessa på kommunal nivå.

Mål för naturvården i Mjölby kommun:

Hushållningen med naturresurser ska vara långsiktigt hållbar.

  • Den biologiska mångfalden ska bevaras, det vill säga att en rik variation av naturtyper, arter och
    gener bibehålls samt att i kommunen förekommande arter ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser i livskraftiga bestånd.
  • Värdefulla geologiska bildningar ska bevaras.
  • Mjölby kommuns invånare ska ha tillgång till en god livsmiljö med rika naturupplevelser.
  • Vid skötseln av Mjölby kommuns naturmark (skog, ängs- och hagmark och liknande) ska huvudvikten läggas vid naturvård, friluftsliv och rekreation.

5 Åtgärdsprogram

5.1 Syfte

Åtgärdsprogrammet syftar till att uppfylla kommunens mål för naturvården. Det ska också vara en operativ verksamhetsplan för kommunens naturvårdsarbete, som dels medverkar till att resurserna används på bästa sätt med hänsyn till hotbilder och åtgärdsbehov, dels utgör underlag till verksamhetsplanering och budgetarbete.

5.2 Underlag

Grunden för åtgärdsprogrammet är de kunskaper om åtgärdsbehov som framkommit vid arbetet med Naturvårdsprogrammets objektdel. Andra underlag är gällande internationella, nationella, regionala och kommunala mål och olika kommunala planeringsinstrument såsom Översiktsplan, Miljöskyddsplan, Skogsbruksplan och Agenda 21-dokument.

5.3 Omfattning

Åtgärdsprogrammet gäller från att Naturvårdsprogrammet antagits till dess ett nytt åtgärdsprogram fastslås. Det ska utvärderas under första året av en ny mandatperiod, första gången blir därför 2003. Utvärderingen ska leda till att ett reviderat åtgärdsprogram tas fram som antas av kommunstyrelsen. Programmet ska dessutom ses över en gång per år och därvid leda till att en verksamhetsplan för nästföljande år antas av miljönämnden.

En ansträngning har gjorts att hålla åtgärdsförslagen så konkreta som möjligt, för att man enkelt ska kunna utvärdera om de har uppfyllts. I första hand har åtgärder som kommunen själv ansvarar för och utför medtagits, och främst de som ligger inom miljönämndens ansvarsområde. Andra aktörers åtgärder omnämns bara då de är av väsentlig betydelse för naturvården i Mjölby kommun och har kunnat förankras väl. Åtgärderna inskränker sig också främst till rena naturvårdsåtgärder.

Bara de mest angelägna åtgärderna har försetts med genomförandetid (prioritet 1 och 2). Detta beroende på att de flesta projekt måste planeras mer i detalj innan tidsåtgång och kostnader kan anges, vilket i sin tur kräver resurser i form av bland annat den föreslagna naturvårdstjänsten.

5.4 Läsanvisning

För varje åtgärd nedan finns först en kort beskrivning av åtgärden, därefter ansvarig för genomförandet och till slut prioritet. Prioriteringen innebär följande:

  • Prioritet 1: Åtgärden genomförs eller påbörjas senast 2004.
  • Prioritet 2: Åtgärden bör genomföras eller påbörjas senast 2006, det vill säga under
    programperioden.
  • Prioritet 3: Är förslag på åtgärder för framtiden, där tidplan läggs fast i nytt åtgärdsprogram eller årlig översyn.

Åtgärder som länsstyrelsen ansvarar för beslutar länsstyrelsen om. De tas upp i åtgärdsprogrammet för att ge en mer samlad bild av det naturvårdsarbete som bedrivs inom kommunens gränser.

5.5 Åtgärder

5.5.1 Inventering

Inventering av ekmiljöer.
Länsstyrelsen
Prioritet 1
Kommentar: genomfört och inarbetat i Naturvårdsprogrammet

Inventering av Svartån och dess biflöden.
Länsstyrelsen
Kommentar: genomfört se länsstyrelsens rapport 2002:4

Inventering av sjöar. Kommunens sjöar inventeras översiktligt och deras naturvärde bedöms.
De värdefullaste väljs ut för en fördjupad biologisk inventering.
Miljönämnden i samarbete med länsstyrelsen och övriga kommuner i länet
Prioritet 2
Kommentar: medel anslagna för inventering av sötvatten i länet. Prioritet 3 (förslag till åtgärder i
framtiden) i det tidigare åtgärdsförslaget.

Inventering av vattendrag. De vattendrag som inte tidigare inventerats inventeras översiktligt
och deras naturvärde bedöms. De värdefullaste väljs ut för en fördjupad biologisk inventering.
Miljönämnden i samarbete med länsstyrelsen och övriga kommuner i länet
Prioritet 2
Kommentar: medel anslagna för inventering av sötvatten i länet. Prioritet 3 (förslag till åtgärder i
framtiden) i det tidigare åtgärdsförslaget.

Inventering av våtmarker, mindre än 10 hektar.

Miljönämnden
Prioritet 3
Kommentar: Prioritet 3 (förslag till åtgärder i framtiden) i det tidigare åtgärdsförslaget.

Fördjupad biologisk inventering av våtmarker som redovisats i klass 1 eller 2 i Våtmarksinventeringen och som är dåligt kända.
Miljönämnden
Prioritet 3
Kommentar: Prioritet 3 (förslag till åtgärder i framtiden) i det tidigare åtgärdsförslaget.

Inventering av gårdsmiljöer och parker m.fl. trädmiljöer i Slättbygden samt alléer och kyrkogårdar i hela kommunen.
Miljönämnden
Prioritet 3
Kommentar: Prioritet 3 (förslag till åtgärder i framtiden) i det tidigare åtgärdsförslaget.

Inventering av småvatten i Slättbygden.
Miljönämnden
Prioritet 3
Kommentar: Prioritet 3 (förslag till åtgärder i framtiden) i det tidigare åtgärdsförslaget.

Inventering av Ängs- och hagmarker
Länsstyrelsen
Prioritet 2

Inventering av de områden som anges ha inventeringsbehov i Naturvårdsprogrammets
objektbeskrivningar.
Miljönämnden
Prioritet 3
Kommentar: Prioritet 3 (förslag till åtgärder i framtiden) i det tidigare åtgärdsförslaget. 40 objekt, flera
med anknytning till vatten, anges ha inventeringsbehov i programmet.

5.5.2 Bevarande och vård

Hela kommunen

Restaurering av kalkkärr. Upp till 10 kalkkärr restaureras, beroende på intresse hos markägarna. Åtgärderna kan innefatta röjning, stängsling och igenläggning av diken. För att skötseln ska säkras på lång sikt bör områdena, i samråd med markägarna, få ett lagligt skydd.
Miljönämnden
Kommentar: 10 kalkkärr restaurerades under år 2000. Två av dem ingår i numera i naturreservat, två är
skyddade genom biotopskydd och av de övriga är tre utsedda att ingå i natura 2000- nätverket.
Uppföljningsbesök har gjorts på de 10 kalkkärren under 2003. Nya åtgärder kan behövas för några av
kärren inom de närmaste 3 åren.
Uppföljningsåtgärder för kalkkärr.
Miljönämnden, Skogsvårdsstyrelsen, Länsstyrelsen
Prioritet 2

Restaurering av stäppängar. Upp till 3 stäppängar restaureras, beroende på intresse hos markägarna. Åtgärderna kan innefatta röjning och stängsling. För att skötseln ska säkras på lång sikt bör områdena, i samråd med markägarna, få ett lagligt skydd.
Miljönämnden
Kommentar: 3 stäppängar restaurerades under år 2000. Ett av dem ingår i naturreservat, ett är
biotopskyddat medan det tredje som har inslag både av stäppäng och kalkkärr idag sköts enligt
skötselplan. Uppföljningsbesök har gjorts i de tre områdena under 2003. Viktigt att följa utvecklingen för
de tre områdena och anpassa skötseln för att på bästa sätt gynna den särpräglade floran.
Uppföljning stäppängar
Miljönämnden, Länsstyrelsen
Prioritet 2

Våtmarker anläggs i anslutning till Svartåns avrinningsområde.
Miljönämnden
Prioritet 3
Kommentar: Prioritet 3 (förslag till åtgärder i framtiden) i det tidigare åtgärdsförslaget.

En aktuell skötselplan för Tåkerns naturreservat utarbetas.
Länsstyrelsen
Prioritet 3
Kommentar: Prioritet 3 (förslag till åtgärder i framtiden) i det tidigare åtgärdsförslaget.

En aktuell skötselplan för Stämma naturvårdsområde utarbetas.
Länsstyrelsen
Prioritet 3
Kommentar: Prioritet 3 (förslag till åtgärder i framtiden) i det tidigare åtgärdsförslaget.

Kommunal mark

Beståndet av luddvedel i Skogssjöns naturreservat säkerställs och bereds möjlighet att
utvecklas genom röjningsåtgärder.
Kommunstyrelsen (tekniska kontoret), miljönämnden
Kommentar: Röjning skedde under år 2000. Området är stängslat för bete. Ingår i revideringen av skötselplanen för skogssjöns naturreservat.
Prioritet 1

Hagmarken vid Västra Lund i Skänninge restaureras och den fortsatta skötseln säkerställs.
Kommunstyrelsen (tekniska kontoret), miljönämnden
Kommentar: Röjning skedde under år 2000. Området är stängslat för bete. Skötsel enligt särskild
skötselplan. Uppföljning behövs.
Prioritet 2

En aktuell skötselplan för Skogssjöns naturreservat utarbetas.
Länsstyrelsen, kommunstyrelsen (tekniska kontoret), miljönämnden
Kommentar: Arbetet med revidering av skötselplanen har påbörjats och beräknas vara klar under år
2004
Prioritet 1

Kungshögarna sköts genom årlig slåtter där särskild hänsyn tas till beståndet av klippnejlika.
Kommunstyrelsen (tekniska kontoret), miljönämnden
Kommentar: Årlig slåtter sker enligt skötselplan. Uppföljning behövs.
Prioritet 2

En aktuell skötselplan för Örbackens naturreservat utarbetas.
Länsstyrelsen
Prioritet 3
Kommentar: Prioritet 3 (förslag till åtgärder i framtiden) i det tidigare åtgärdsförslaget

Vid tecknande av nya arrendeavtal för kommunens åkermark prioriteras brukande med ekologisk inriktning
Kommunstyrelsen (tekniska kontoret), miljönämnden
Prioritet 3
Kommentar: Prioritet 3 (förslag till åtgärder i framtiden) i det tidigare åtgärdsförslaget

En allmogeåker anläggs i nära anslutning till Mjölby tätort.
Kommunstyrelsen (tekniska kontoret), miljönämnden
Prioritet 2
Kommentar: Prioritet 3 (förslag till åtgärder i framtiden) i det tidigare åtgärdsförslaget
Åtgärden aktualiseras med revideringen av skötselplanen för skogssjöns naturreservat.

5.5.3 Information

En populärversion av Naturvårdsprogrammet utarbetas. Här presenteras ett urval av Naturvårdsprogrammets objekt tillsammans med foton och kartbilder. Denna vägvisare till naturen i Mjölby kommun ska kunna användas av kommuninvånare, turister, skolor med flera som vill hitta nya exkursionslokaler och naturupplevelser i kommunen. Den ska finnas till försäljning till en lägre kostnad.
Miljönämnden
Prioritet 2
Kommentar: Prioritet 2 ( åtgärden bör genomföras eller påbörjas senast år 2002) i det tidigare åtgärdsförslaget.

Guideverksamhet och naturbaserad turism utvecklas, till exempel genom deltagande i Länsstyrelsens
naturguidningar.
Miljönämnden, kommunstyrelsen (kommunledningskontoret)
Prioritet 1
Kommentar: Deltagande sker idag i Länsstyrelsens naturguidningar. 2003 sker guidningar vid Skogssjön,
Örbacken, Åsabackarna och Vattenverkstan i Skänninge.
Prioritet 2 ( åtgärden bör genomföras eller påbörjas senast år 2002) i det tidigare åtgärdsförslaget.

Naturvårdsprogrammet publiceras på Internet.
Miljönämnden
Prioritet 1
Kommentar: Prioritet 2 ( åtgärden bör genomföras eller påbörjas senast år 2002) i det tidigare
åtgärdsförslaget.

En broschyr med information och vägvisning till cirka 5-10 naturobjekt i Mjölby kommun utarbetas. Den ska delas ut kostnadsfritt.
Miljönämnden
Prioritet 2
Kommentar: Prioritet 3 (förslag till åtgärder i framtiden) i det tidigare åtgärdsförslaget. Tänkt att
fungera som marknadsföring för ”Guide till naturen i Mjölby”.

Markägare till objekt i Naturvårdsprogrammet informeras om detta och en dialog om exempelvis skötselfrågor skapas.
Miljönämnden
Prioritet 1
Kommentar: Påbörjat under 2004. Prioritet 3 (förslag till åtgärder i framtiden) i det tidigare
åtgärdsförslaget

Markägare och allmänhet informeras om biologisk mångfald, naturvård och Naturvårdsprogrammet.
Miljönämnden
Prioritet 3
Kommentar: Prioritet 3 (förslag till åtgärder i framtiden) i det tidigare åtgärdsförslaget

Kommunens skolor informeras om biologisk mångfald och naturvård samt erbjuds hjälp att
anordna exkursioner och biologiska undersökningar.
Miljönämnden
Prioritet 3
Kommentar: Prioritet 3 (förslag till åtgärder i framtiden) i det tidigare åtgärdsförslaget

5.5.4 Säkerställande

Naturreservat bildas inom området Väderstadåsen - Nyhemsmyren - Åsabackemyren.
Länsstyrelsen, kommunstyrelsen, miljönämnden
Kommentar: Åsabackarnas naturreservat bildades 2001.

En översiktlig inventering och förslag till skötselplan tas fram för de ånära delarna mellan järnvägsgatan och vattenverket vid Sörby (nr 144 NVP). Även sumpskogen kring Sörbybäcken (nr 320 NVP) tas med. Syftet är att ta fram underlag för bildande av ett naturreservat i området för att säkerställa de höga naturvärdena. Utredningarna görs parallellt med planarbetet för det närliggande framtida bostadsområdet.
Prioritet 2

5.5.5 Administration, fysisk planering med mera

En tjänst för naturvårdsfrågor skapas på miljökontoret från och med år 2001.
Kommunstyrelsen
Prioritet 1
Kommentar: en 75% tjänst för naturvårdsfrågor finns från och med 1/10 -2002

En GIS-baserad naturdatabas utvecklas. Här ska Naturvårdsprogrammet löpande uppdateras och kunskapen om kommunens naturvärden samlas. Databasen ska finnas tillgänglig för användare inom kommunen, vid till exempel fysisk planering och frågor om lokalisering och exploatering.
Miljönämnden
Prioritet 3
Kommentar: Prioritet 3 (förslag till åtgärder i framtiden) i det tidigare åtgärdsförslaget

Samråd begärs från skogsvårdsstyrelsen inför avverkningar som berör Naturvårdsprogrammets objekt och övriga områden med höga natur- eller rekreationsvärden.
Miljönämnden

Prioritet 2
Kommentar: Prioritet 3 (förslag till åtgärder i framtiden) i det tidigare åtgärdsförslaget

Förslag till examensarbeten inom ämnesområdet naturvård tas fram i samarbete med Linköpings Universitet.
Miljönämnden
Prioritet 2
Kommentar: Prioritet 3 (förslag till åtgärder i framtiden) i det tidigare åtgärdsförslaget

Arbetsformer för att kunna erbjuda enskilda markägare hjälp med röjning och andra skötselåtgärder i värdefulla naturområden utarbetas.
Miljönämnden, Kommunstyrelsen (tekniska kontoret, arbetsmarknadsenheten)
Prioritet 2
Kommentar: Prioritet 3 (förslag till åtgärder i framtiden) i det tidigare åtgärdsförslaget

Delta i planläggningsarbetet av bebyggelse i tätorter med syftet att bevara och utveckla
grönområden. Särskild uppmärksamhet bör ägnas Svartån genom centrala Mjölby.
Miljönämnden
Prioritet 2
Kommentar: Prioritet 3 (förslag till åtgärder i framtiden) i det tidigare åtgärdsförslaget.

Medverka i arbetet med lokalt omhändertagande av dagvatten med syftet att vid utbyggnad anlägga dammar, bäckar m.m. som också är biologiskt rika och estetiskt tilltalande.
Miljönämnden
Prioritet 2
Kommentar: Prioritet 3 (förslag till åtgärder i framtiden) i det tidigare åtgärdsförslaget

Objektsdelen av naturvårdsprogrammet uppdateras med de nya kunskaper som kommit fram.
Miljönämnden
Prioritet 3

Naturvårdsprogrammet för utskrift (Pdf)PDF