Till innehållet
Mjölby kommuns vapensköld som även länkar till startsidan för Mjölby kommun
Bild  på Mjölby kommuns vapensköld som även länkar till startsidan för Mjölby kommun

ÖLANDSRESAN 2017

”VI BARA GÖRT- SJUNGER SKITEN UR STENHÖGEN”

Hur kom det sig att vi hamnade här på Öland i Borgholms slottsruin på en festival förpersoner med funktionsvariationer? Ja det kan man fråga sig.

Svaret är enkelt. Vi showade oss hit!

Precis så gick det till. Vi gjorde ett gig i Vadstena i september 2016 och då var arrangörerna för den här festivalen www.sunnyfunny.selänk till annan webbplats där och såg oss och så ville de att vi skulle åka till Öland. I december 2016 fick vi frågan om att medverka. Så då bestämde vi oss för att vi ville göra det. Sedan dess har vi förberett oss för att kunna åka.

Det är enkelt att tacka ja till roliga gig men ibland glömmer man bort att det är en hel del som måste fixas och det blir extra mycket att fixa när man ska bo på hotell och så ska man ha nått att äta också gärna flera gånger om dagen- alla dagar som man är borta.Man måste ta sig dit också. Så det är lite som behöver förberedas.

Just det ja, pengar, det kostar en hel del att åka i väg så ekonomi behöver lösas också. Alla dessa saker som att fixa fram pengar, boka hotell, boka buss, beställa mat, skicka ut info till alla som ska med se till att bandet vet vad de ska spela, öva med bandet och så Skicka bilder och filmer och annat marknadsföringsmaterial. Skriva på kontrakt och skicka tillbaka. Ni ser det är en hel del som ska fixas innan man ens kan åka. När det är dags att åka då är det också en hel del som måsta fixas med. Det ska packas rekvisita, fika och allt annat som ska tas med. Frukostpåsar till exempel eftersom bussen ska starta tidigt på morgonen. Frukostpåsarna ska göras också det ska handlas och så ska det ligga en yoghurt, en frukt, en macka med pålägg och en festis i varje påse (och en liten liten liten liten liten chokladbit). Det har handledar Annelie och Penny och Malin fixat.

Alla ska få info om när bussen går och när man kommer hem. Det ska svaras på en massa frågor på sms, chatten, och mail och så alla som ringer och undrar saker.

Vad blir det för mat? Vem skulle jag sova med – jag har glömt bort? Får man sitta var man vill på bussen? Ska du ha med dig godis? Vad blir det för väder? Vem är det som jobbar på hotellet? Kommer bandet följa med? Varför har en gitarrist semester? Det är många viktiga frågor som måste besvaras.

Så är det då dags att åka.

Fortfarande är det mycket som ska funka. Vi är ett stort gäng. Nästan hela KanDeKanVi, fyra handledare, Ingela, Annelie, Jonas Tucka och Malin T och Jenny som jobbar som ledsagare. Fyra volontärer, Maggan, Daggan, Anna och Annica och så en bonus volontär Oskar men han hängde mest med oss i gänget.

Vad är en volontär? Våra volontärer är personer som betalar för att få följa med oss på resan och hjälpa till med olika saker där det liksom behövs.

Avresa klockan 05.00 från Mjölby innebär att Sammi som åker från Vadstena ska va vaken och på bussen 04.30- det är faktiskt jättemycket jättetidigt. Jättetidigt så vi blev lite sena- för några hade försovit sig lite men var snabbt på plats när vi hade ringt dem- just det det är ju också en sån sak som måste förberedas listor med namna och telefonnummer.

När alla var inräknade för första gången så for vi i väg. Det blev ganska många fler inräkningar den här helgen för att se att alla var med.

Full fart mot Öland. Ny chaufför men samma bussbolag, Vadstena buss såklart!

Den här chauffören hette Johan när han fick frågan vad som hade varit det bästa med den här resan sa han att han hade haft två otroligt roliga dagar på jobbet! Han var en jättehärlig kille som hängde med oss i hotellbaren och käkade frukost med några av grabbarna i KanDeKanVi och så var han bra på att köra buss och hitta. Alla i KanDeKanVi några handledare och några volontärer har varit spända av förväntan inför hur det äventyret skulle komma att bli vi ska berätta mer nu.

På bussen serverades det frukostpåsar till mångas förtjusning . Vi missade en sak- kaffe- det måste vi lösa på nått sätt till nästa resa- om vi ska åka så här tidigt för det är klart att vi ska göra om det här nångång det har vi redan bestämt- så det så! Efter en stunds åkande då stannar vi och gör en liten ”kisse-paus”. Där upptäcker vi att toapappret är slut- vad gör man då? Några väljer att pinka i det fria vi andra torkar oss med medhavda servetter- problem är till för att lösas- och vi är så bra på det.

Sedan åkte vi mer buss och vips så var vi i Kalmar - Ölandsbron var fränt att åka över. Öland är platt och det är väldigt mycket väderkvarnar och kossor där och turister- massa turister som kör bil som krattor. Så kommer vi fram till Borgholms slottsruin- alltså på riktigt det är en rätt rejäl stenhög som ligger där och duger.

Scenen var stor helt enormt stor fast vi ”bara” hade fått halva så hade vi gott om plats.

Morgan och bandet var redan på plats eftersom de var tvungna att åka ner redan dagen inann med ruggigt kort varsel eftersom det var strul med ”get in” och ”soundcheck” oklarheter om ”backline” mm ja det där är ”sånna” där termer och annat sånt där som vi inte behöver bry oss om för att de Morgan och bandet ”bara gört” löser problemen åt oss det är oerhört skönt att jobba med proffs. Tryggt och bra!

Nu med facit i hand så kan vi säga så här att OM inte vi hade haft med eget band och egen tekniker då hade vi inte kunnat genomföra det här giget. Eftersom det blev lite strul med dubbelbokningar av scentiden – för att arrangören inte hade riktig koll eftersom det var första gången de ordnade festival – sånt som händer. Så den timmen som vi hade fått till att repa på scenen på morgonen blev helt plötsligt bara 12 min- T O L V minuter och vi kunde inte ens vara på scenen allihopa utan Ingela Robin bandet Morgan och några av solisterna styrde upp det där. Att gå upp på scenen sedan när det var dags för gig med vårt eget band och vår egen tekniker kändes därför tryggt.

De vet hur vi funkar och vi vet att de funkar- teamwork helt enkelt!

Festivalen började. Det fanns några utställare på plats. Det var inte jättemycket folk till en början, vi fick hänga lite inne på slottet i en festsal som heter Drabantsalen om vi ville och det var också där som vi fick käka vår lunch och vårt fika som Ingela hade fixat och grejat och beställt det var en tjej som hette Bönan på Hörnet som levererade maten till oss fast det var två karlar som kom?! Vi undrade var Bönan tagit vägen.

På lunchen på lördagen så var det inga drickor med- så då bad Ingela Robin och Johan i bandet att åka och köpa- det gjorde de såklart eftersom problem är till för att lösas, när de stod i affären och precis skulle betala så kom Bönans ”springschasar” tillbaka med några kassar med drickor som de hade glömt-sånt som händer- så då ringde vi Johan och Robin så de kom tillbaka utan drickor men glada ändå som sagt problem är till för att lösas. När vi ätit lunch så fortsatte vi att sälja lite armband och hänga lite vid scenen och kolla på de andra artisterna och akterna som var inbjudna. Bland annat var han som spelade ”Iprenmannen” i TV reklamen där och pratade om sin karriär när de var klara så var det vår tur att gå upp på scenen i Borgholms slottsruin.

Känslan när man går upp på scenen på samma scen som många andra stora artister har stått är ganska mäktig på nått sätt. Veckan innan oss så stod bland annat Niklas Strömstedt, Orup och Glenmark där, Roxette har varit där, Abba har varit där…alla stora artister har varit där och så vi i KanDeKanVi.

Det ramlade in lite publik och på lördagen hade vi publikrekordet när vi uppträdde. Några hundra människor som sjöng med och klappade takt, dansade, skrattade och några som torkade några tårar- precis som det brukar vara när vi uppträder.

Några kända ansikten såg vi i publiken också- kul att folk åker ända från Mjölby till Öland för att titta på oss. Några andra hade ingen aning om att det var uppträde på ruinen och hade bara tänkt att ha pickninck utanför men när vi drog i gång så bestämde de sig för att gå in och lyssna och de var positivt överraskade och skrev och tackade och berömde oss på facebook.

Vi är oerhört nöjda med vårt gig, vi är stolta över att stå där på den enorma scenen

Se hur vår spelglädje smittar till publiken och få säga att vi är från Mjölby och att vi har en arbetsgivare som tror på oss och på att vi är bra på att marknadsföra Mjölby Kommun när vi bara gört- står där och duger som vi är och ”sjunger skiten ur stenhögen”. Många kom fram efteråt och hade frågor, var vi kom ifrån och var de kunde titta på oss igen.

Vi sålde armband som tusan – jättekul! Nu är det många som springer runt på Öland och på andra ställen i Sverige och även Danmark och Tyskland med våra budskap ”Bara gört” ”Jag duger” och ”KanDeKanVi”.

När vi kände oss lite mätta på både fika och festival så åkte vi mot hotellet.

Vi bodde i Kalmar. Oerhört trevlig personal som hjälpte oss på bästa sätt.

Alla fick checka in på sina rum. Några vilade. Simon tog ett varmt skönt bad.

Några hängde i hotellbaren och unnade sig något gott att dricka. En härlig avslappnad eftermiddag helt enkelt.

Hotellet hade fixat en taco buffé till oss och vi käkade tillsammans med grabbarna i bandet innan de drog i väg mot Mjölby igen. Det var mycket skratt och härlig stämning.

Klockan gick och en efter en droppade vi av gick till våra rum och sov gott hela natten. Ingela hade nattjour och smög runt i korridoren och lyssnade med jämna mellanrum under natten och med undantag för att en i gänget behövde hjälp med att väcka sin rumskompis som snarkade för mycket så var allt lugnt hela natten. Då var det inte så roligt men så här i efterhand har vi skrattat gott åt det.

Dag 2 började med en härlig frukostbuffé. Där fanns allt, mackor, yoggi, juice som man hällde upp med hjälp av en ipad, massa pålägg, bacon, gröt, ägg ja allt man kunde tänka sig. När frukosten var intagen åkte vi tillbaka till Borgholms slottsruin… nä det gjorde vi inte alls eftersom vi kändes oss lite festival-mätta redan på lördagen så bestämde vi oss för att göra Borgholm osäkert i stället. Men lunchen då som vi hade beställt från Bönan på Hörnet som hon skulle komma med till oss i ruinen? Eftersom även hon var en sån där häftig person som bara ser möjligheter och inte problem så bjöd hon in oss till sin restaurang i Borgholm i stället.

Mysigt litet ställe där några satt ute i solen och käkade och andra satt inne i den lilla restaurangen, god pasta sallad med dressingar och hembakt bröd. Oj så gott! I Borgholm fanns det små trevliga affärer men det var svårt att ta sig in i flera av dem pga av höga trappor – så det hamnade på minus listan.

De som ville fick åka på en guidad tur med tuff tuff tåget. För att sprida lite reklam så vrålade vi här och var i kör att vi var från Mjölby. Många skrattade och vinkade åt oss- vi kände oss lite som kungafamiljen när de åker häst och vagn.

Tänk när vi klev av tåget så kom det fram ett par och hälsade på oss och sa att de tyckte det hade varit roligt dagen innan när vi showade och att de var glada att träffa på artisterna igen- det kändes kul tyckte vi! Dagen i Borgholm gick fort. Några handlade några åt glass, några satt i solen och njöt, några dansade på dansbananen…nej dansbanan menar vi såklart!

Plötsligt var det dags att bege sig mot Mjölby igen.

In med alla på bussen åsså full fart hemåt men vi hann med ytterligare ett matstopp på Mc Donalds i Kalmar. Där blev vi bjudna på plusmenyer till alla eftersom Linus som är med i KanDeKanVi jobbar på Donken i Mjölby när han inte showar så ville Mc D sponsra oss lite- tack för det!

Mätta och glada satte vi oss återigen på bussen och blev aprickade på listan för sista gången. På hemvägen sova alla och det var lugnt och stillsamt i bussen- trodde ni på det?! Nä det var full fart, gapskratt, bus och en fantastiskt härlig stämning, vi gjorde en utvärdering där alla fick säga vad som varit det bästa:ste och det sämst:aste med resan och så här tyckte vi.

BÄST

Allt

Att få dansa som Michael Jackson på stora scenen.

Showen var det bästa! (Tyckte många)

Hela resan.

Att få vara tillsammans.

Handledarna som ställer upp för oss.

Att få se ruinen och sjunga på samma scen som ABBA.

Att få en lättöl till maten på Donken- för då var det fest.

Att få sjunga.

Att få uppleva glädjen som finns i gänget och som smittar till de vi möter.

Roligt att få se hur alla acccepterar och respekterar och hjälper varandra.

Den stora flexibiliteteten som finns i gänget.

Att få sova med bästa kompisen.

Att få umgås och att vi bara gört – vi bara är!

Dansarna – de var snygga.

Tacomyset och att få dricka en kall öl.

Maten var det bästa.

Enkelt men bra!

2 av dansarna var snygga och coola den rosa och den röda.

Två otroligt roliga dagar på jobbet.

Många Pokemon som jag hittade.

Allt var bra.

Det var roligt att vi fick publikrekordet när vi uppträdde på festivalen.

Det var en asabra show

God mat.

Tucka var rolig.

Bärsen var god.

Att få gå på stan med Ingela.

Tacosen var det bästa.

 

SÄMST

Dåligt tillgänglighetsanpassade toaletter och affärer.

Jag förlorade en Pokemon match.

Svårt att hitta på hotellet.

Hann inte med att prova hotellts pool.

Vi borde sovit två nätter.

Rostbiffen tyckte jag inte om.

Ingen medhörning i första versen.

Tidig avresa.

Jag sov med en snarkare.

Det fanns inga öronproppar att köpa på hotellet och jag hade glömt ta med och min kompis snarkade.

Det kunde varit ännu mer publik.

Sätena på bussen var hårda.

Min rumskompis låg inte stilla.

Resan tog slut för snabbt.

Jag fick migrän.

Att jag inte fick nått morron kaffe.

Jag kommer inte på nått sämsta.

Inget var direkt dåligt.


Resan fortsatt...

Vi fick göra ett snabbstopp på vägen hem så några av grabbarna fick springa ut och pinka i det fria igen.

Vi kom hem till Mjölby ca 1, 5 timmar innan beräknad tid så den sista timmen på bussen fick de som behövde hjälp med att ringa färdtjänst och boenden för att ändra skjutsar mm hjälp med det. Några fick skjuts hem av personalen och några andra tog sina resväskor och gick.

Men innan vi skiljdes åt så kramades det mycket!

OM vi vill göra en sån här resa igen?

Neaaaeeeeejoooooooo…..JOOOOOOOOOOOOOOO!

Det vill vi absolut göra!

Vi vill tacka våra volontärer som följde med, vi vill tacka bandet Johan, Martin, Tobhias och vår egen läckerbit Kerstins Pöjk Robin Carlson. Tack till Morgan som skötte ljudet.

Tack till busschauffören! Tack till handledarna som var med.

Tack Mjölby Kommun för att Ni tror på oss och låter oss jobba med det här!

Det största tacket ger vi oss själva för att vi är så bra när vi bara gört- duger som vi är

och ”sjunger skiten ur stenhögen”!

Mer bilder och förklaring till vad den här bilden symboliserar hittar ni på vår facebook sida- glöm inte like:a oss på Instagram också!

Men det viktigaste av allt glöm inte att vem du än är vart du än är på väg så duger du precis om du är - så det så!