Till innehållet
Mjölby kommuns vapensköld som även länkar till startsidan för Mjölby kommun
Bild  på Mjölby kommuns vapensköld som även länkar till startsidan för Mjölby kommun

10 SEPTEMBER ATT VILJA ÄR ATT KUNNA

Vi ville och vi kunde. Nu är det gjort! Tänk så bra det blir när man känner att man duger och bara gört! I går var det äntligen dax, dagen vi väntat på läääääääänge! Vi var på Konsert & Kongress i Linköping showade. Robert från Vadstena buss skjutsade oss dit och hem. När vi kom till Konsert & Kongress fick vi kaffe och frukt och sen körde vi ett snabbt genrep med bandet. Jomen visst Värsta Bästa Bandet var såklart med och kompade och vår favorit Vilfred Landstedt var med och var gästartist.

När vi hade repat fick vi fantastiskt god mat. Kycklingfile och potatisgratäng och wokade morötter. Jättegott! Så kom de då människorna i publiken de ramlade in i en strid ström och förväntningarna var höga. Tänk om de inte gillar oss i Linköping? Man vet ju aldrig. Det var lite extra pirrigt igår. Några av stjärnorna i KanDeKanVi gjorde sin allra första scenpremiär i går så självklart var det lite extra pirrigt för dem.

Det är en hel del som måste förberedas sånt där som publiken inte ser men som är så viktigt att det funkar bakom scenen för att det som sedan sker på scenen ska flyta på bra. Vi har världens bästa scenarbetare. Penny, Therese, Mia och Jenny och Ida som var med igår och hjälpte till åsså var Monica och Emil med också. Tack vare dem så funkar allt smidigt. Vi får hjälp att klä om och hitta till toaletterna och allt sånt där som måste funka. De är guld värda och det är skönt för oss att det nästan alltid är de som är med för det ger oss en stor trygghet. Vi vet hur de funkar och de vet hur vi funkar. Teamwork helt enkelt.

Så började showen och genast märkte vi att publiken var på hugget och sjöng med och dansade och till sist när vi avslutade showen gav de oss stående ovationer. Vilken häftig känsla- att blicka ut över en stor publik som står upp och klappar händerna och ropar en gång till en gång till en gång till. Man står där och tänker, var bara gört en gång till. Man vill liksom aldrig att kvällen ska ta slut. Man vill sjunga mer och mer och mer.

Nu är den här showen över och då känns det liksom lite vemodigt och sorgligt i hjärtat. Vi har övat länge och mycket och längtat och så hux flux är det bara över. Det är en märklig känsla. Vilken tur att det bara är en vecka till nästa onsdag när vi får ses igen och repa. Vad vi ska repa på? Jo nu ska det repas julshow. Ingen rast och ingen ro. Mot nya mål. Som en i gänget sa. Nu har vi gjort Konsert & Kongress- nu är det bara GLOBEN kvar. Så är det. Det är en annan dröm vi har. Ni vet väl att utan drömmar dör själen. Så nu ska vi njuta av succén i går och vi ska drömma om nya utmaningar. För utmaningar vill vi ha. Gärna med lite svårigheter för det är ur svårigheterna vi hittar möjligheterna.

Kram på Er alla Ni som tror på oss!