Radon är en lukt- och färglös gas som bildas när radium sönderfaller. Gasen sönderfaller i sin tur till radondöttrar. När vi andas in radonhaltig luft fastnar radondöttrarna i våra luftvägar och sänder ut strålning som kan skada cellerna i luftvägar och lungor. Undersökningar som gjorts visar ett samband mellan radonhalten i bostaden och risken att utveckla lungcancer. Radium finns överallt i naturen i mer eller mindre koncentrerade former, radon inomhus kan komma från marken, byggnadsmaterialet eller hushållsvattnet.
Mark
Radon finns i berggrunder och jordarter som innehåller uran och radium. Luften i jorden innehåller alltid radon och det finns risk för att markradon kan tränga in i huset från underliggande berggrund och jordlager, speciellt när husen är byggda på rullstensåsar eller annan genomsläpplig mark. Husets grundläggning och ventilation har stor betydelse för nivån av radonhalten inomhus.Byggnadsmaterial
Alla stenbaserade byggnadsmaterial innehåller radium och avger radon till inomhusluften, normalt i små mängder. Den alunskifferbaserade blå lättbetongen däremot, innehåller högre radiumhalter och avger mer radon än andra byggnadsmaterial. Blåbetongen tillverkades under perioden 1929-1975.Hushållsvatten
Vatten som kommer från jordlager och berggrund innehåller radon. Halten i vattnet beror på hur mycket radium det är i den omgivande jorden och berggrunden. Ytvattentäkter, som sjöar och vattendrag, innehåller nästan inget radon alls. Vatten med radonhalter högre än ett par hundra Bq/l förekommer i brunnar borrade i berg, samt i kallkällor och grävda brunnar där vattnet kommer från sprickor i berget. Kommunalt vatten renas innan det går ut till hushållen och innehåller därför mycket sällan höga radonhalter.Gräns- och riktvärden för radongashalter
Högsta tillåtna radongashalt för bostäder är 200 Bq/m³ och för arbetsplatser 400 Bq/m³. Om radongashalten överstiger 200 Bq/m³ i en bostad bör den bedömas som en olägenhet för människors hälsa.